När hon går in i en butik kollar hon nödutgångarna. I väskan har hon cv:n i beredskap. Ifall butiken skulle verka intressant. I bakhuvudet finns tanken: Var och när ska det brinna igen?

Tre röda Ica Supermarketflaggor vajar i vinden. Reklampelarna talar om att kärnfria druvor kostar 20 kronor.

– Här var entrén, säger Anna von Walden och pekar in över en liten upphöjning: det som är kvar av cementgrunden. Där bakom breder vattenpölar ut sig över klinkerplattor, grus och glaskross, allt i markhöjd.

Byggnaden bakom står kvar med sin butiksskyltar, igenbommad och svärtad av lågor. Parkeringsrutorna gapar tomma. Området är avspärrat. Några hundra meter bort tronar Willys front som en filmfasad, bakom är grävskopor igång.

”Ditt jobb brinner ner”
Anna von Walden brukar hamna här, i Weda i östra Södertälje. På dagarna finns inget att göra, mest sova, och promenera. Och då blir det att hon går den där vanliga vägen till jobbet, som hon gått sedan 2001. Liksom i dag brukar hon bli stående vid det som är kvar av hennes arbetsplats.

Den 26 februari i år väcktes hon av telefonen tio över sex.

– Ditt jobb brinner ner, sa en kompis.

Hur hon fick på sig kläderna minns Anna inte, bara att hon sprang. Tänkte: då får vi väl ha stängt i dag och röja upp. Tills hon kom till Willys och undrade hur snurrig kompisen var. Det var ju den butiken som stod i lågor.

Men kom det inte rök bortifrån Ica också? Hon fortsatte springa genom en osannolik krigszon: eld, rök, brandmän, brandbilar, vanliga bilister i snigelfart längs Bergaholmsvägen.
Jo. Taket på Ica hade rasat in, bortre delen stod fortfarande någorlunda.

Den andra familjen
Där samlades de 30 kollegerna allt eftersom. Den andra familjen; Anna hade trivts så otroligt bra. Minnen vällde upp: sammanhållningen, allt kul, skämten, pappren som hon sorterat dagarna innan, fisk- och ostdisken som hon ansvarade för, snacket med kunderna. Det var svinkallt, men ingen ville gå hem.

Några månader tidigare hade det brunnit i chipshyllorna i Ica Maxi och Coop Forum och sedan dess kollade stängningspersonalen alltid chipsen. Men att det skulle hända igen just där, nej, det var för otroligt.

Under eftermiddagen kom frågorna: Vad skulle hända med jobben, hur skulle de klara sig?  Anna ringde leverantörer, ville hålla sig sysselsatt. Alla hördes av polisen.

Vill inte låta de vinna
Men när dagarna gick tog arbetsuppgifterna slut. Kvar blev oron, stressen, rastlösheten. Kunde inte sova. Vad hade hänt om branden börjat på dagen?

Den 30 april blev de Icaanställda formellt uppsagda. Men när handlaren Jesper Tovar har byggt upp butiken om ett år eller så erbjuds alla sina jobb tillbaka.

– Han har varit otroligt bra, säger Anna von Walden.

Lön har hon till september. Då tror hon att hon hittat något nytt. Den här junidagen tänker hon svänga förbi Ica inne i stan med ett cv. Kanske kommer hon tillbaka till Ica i Weda. Hon känner sig lite stridslysten, vill inte låta dem – vilka de nu är – vinna. Vilka de är och varför, vill hon gärna veta. Även om hon aldrig kommer att förstå.

– Man går ju och väntar. Vilken butik brinner nästa gång? Och när?

 

 

FAKTA / Sex bränder på tre månader

På natten och morgonen den 26 februari brann fyra dagligvarubutiker i Södertälje: Ica Supermarket och Willys i Weda, Tempo i Saltskog och Willys i Södra. Butikerna i Weda totalförstördes. Polisen har bilder på en person som tros vara gärningsman, men denne har inte identifieras.
I december 2008 brann det på Ica Maxi och Coop Forum i Södertälje med början i chipshyllorna. Butikerna rökskadades. Runt om i Södertälje fanns då flygblad från Global intifada som uppmanade till att bränna butiker som säljer amerikanska varor.