Varför är vi ofta missnöjda när vi har det så mycket bättre än 80 procent av resten av världen?
Frågan ställdes vid vårt midsommarbord nyligen, och jag tar den med mig i läsningen av Eva Nilssons berättelse om livet efter den där spontandykningen som slutade med en ryggmärgsskada och förlamning från axlarna och neråt.
För Eva är en kämpe. Hon var före olyckan en 25-årig kock, ”som i glada vänners lag gjorde ett tjusigt dyk från bryggan framför vilken vattendjupet var 50 cm.” Hon kan inte röra fingrar eller händer.
Boken är skriven med hjälp av en blompinne hon haft i munnen, med ett litet sudd fäst vid sidan. Därmed blir det inte heller en massa ord i onödan.
Hon la inte heller sina konstnärsdrömmar på hyllan, utan målar numera med munnen. Ställer ut tavlor och är en av dem som finns på föreningen Mun och Fotmålande konstnärers julkort.
Berättelsen är full av galghumor, av ilska och glöd. Och självklart sorg, men den dominerar inte, tvärtom. Hon är en av dem som hjälper oss rörliga att förstå vad personliga assistenter betyder för självständighet och livsglädje. Och vad ett förfluget ord som ”vi har inte tid” (att hjälpa dej på toaletten) kan betyda för känslan av mening och människovärde.
Författaren och skådespelaren Per Ragnar skriver i följebrevet: ”Agneta Sjödin, Kattis Ahlström, Carolina Gynning bland andra har diskuterat bröstförstoringar och läppoperationer för att framgångsrikt passa i det offentliga rummet. Jag rekommenderar dem varmt att läsa boken Änglavakt – en sann historia om Eva Nilssons liv före och efter 2 augusti 1998.”
Eva Nilsson själv menar att hon i någon form skyddas av en räddande ängel. Och vad man än tror om det så är det ett mirakel att livet inte får sin mening enbart genom ett yttre skal.
Så här skriver hon om ett samtal med kirurgen som opererade henne:
”Det var en besvärlig nacke du kom in med”, konstaterade Hildingsson. ”Förlåt”, sa jag. Jag hade nog saboterat hans veckoplanering av operationer.
”Hur är det med själen då?” frågade han sedan. ”Den mår bra”, svarade jag. ”Det är ju bara skelettet som är trasigt.”