, Foto: BJÖRN LARSSON ASK/SCANPIX
 

BOKRECENSION. På ett hotellrum i Colombia, med den larmande trafiken utanför, tar Dick Sundevall upp sin miniräknare och slår in siffrorna. Peter Rätz står helt oskyddad vid den öppna balkongdörren och röker.

– Peter, du har arbetat i nio år åt polisen för 278 000 kronor i tipspengar.

– Det blir i snitt 2 500 kronor i månaden!

Rätz konstaterar torrt att han är medveten om att stora belopp fastnat "någonstans på vägen", vid utbetalningarna från hans hanterare inom polisen genom åren. Bara något fåtal personer har kvitterat utläggen, inom högsta polishierarkin.

Rätz operationer inom kriminella gäng med globalt nätverk har varit direkt livsfarliga.

Enligt Rätz har systemet med deltidsgangsters ökat, trots mediernas avslöjanden kring förre kriminalkommissarie Olle Liljegren. Omkring ett hundratal män och kvinnor infiltrerar idag kriminella gäng i Sverige. Troligtvis ser löneutvecklingen likadan ut för dem, då polisinfiltratörer av förklarliga skäl ej kan organisera sig fackligt. Själva idén med infiltratörer bygger på att de är hemliga.

Det blir bara värre
Dick Sundevall, med trettio år som rättsreporter, har ägnat ämnet infiltration två böcker: Hanteraren och nu Peter Rätz, ett stort antal debattartiklar och en blogg.

”Systemfel” är hans analys. Nu går han ett steg längre: förbjud infiltration helt och hållet. Han pekar också ut ett antal poliser som direkt kriminella.

I den stund en polis börjar styra en medborgare in i exempelvis kriminella kretsar, för att få ut värdefull information, är en viktig gräns överskriden rent lagmässigt och etiskt.

 

Poliser ljuger, oskyldiga dras in i härvor, dömda får felaktiga domar, åklagare förs bakom ljuset och tipspengar försnillas och medborgarna luras och medierna körs upp genom rapportering som bygger på falsarier.

Ett slags testamente
Peter Rätz, 43, från Falun, är körd för livet. Från en vanlig familj med några poliser i släkten, efter kock-och bartenderutbildning, med sambon Kajsa och en 5-årig son, är han idag satt på gatan och har ett pris på sitt huvud på 1–2 miljoner svenska kronor och ett avgångsvederlag från svenska staten på ett antal hemliga miljoner, som ska borga för familjens framtida skyddsbehov.

På flykt undan de han satt dit, genom olika världsdelar, har han tagit sig tid att ge Dick Sundevall intervjuer för boken, som är ett slags testamente.

–Om vi avrättas någonstans utomlands, blir det inte en notis i tidningarna. Ingen vet våra identiteter, konstaterar han torrt.

Peter Rätz saknar familjen, vännerna och snön.

– Once you’re inside, you’ll never get out.

Så kan också Al Capone ha suckat, när han varje morgon såg sitt allt mer härjade ansikte i badrumsspegeln på 20-talet.

Då som nu

När vi möter den italienskättade Brooklyngrabben är han ung, nygift med två år äldre irländska Mae, har en liten son, Sonny, och ett enkelt kontorsjobb. Han inser att gangsterlivet är mer lukrativt och överger kontorsstolen för några decennier i kulregn, på bordeller och i skottsäkra bilar.

Bland många olika grupperingar från olika etniska bakgrunder lyckades Al Capone bli ett namn. Henrik Höjer tar oss med genom ett Chicago och ett USA på tillväxt. Där kvinnans frigörelse handlade om att få även dem som kundunderlag till lönnkrogar med cigaretter och alkoholförtärning. Ett hölster i strumpebandet för fickpluntan gav charlestontjejen lite farlighetsfaktor.

Då, som idag, präglades de unga invandrarmännens liv av klarsyn. USA erbjöd visserligen jobb och framtid. Men langning och prostitutionsverksamheter var mer lönsamt.Att avlöna poliser som ölutkörare till svartkrogar och att muta åklagare blev en extra kick för den revanschlystne unge.

Yrket var farligt, vissa dog i trettioårsåldern. ”Illinois Crime Survey” (1929), en utredning om gangsterismens rötter, vittnar om att unga pojkar tidigt lärde sig hata polisen.

”En av dem berättar för forskarna hur hans storebror blir arresterad i hemmet och hur han själv tolkar vad poliserna säger till föräldrarna, som inte kan engelska.” Då, precis som nu! I Fittja, i Rosengård.

”Vi leder utvecklingen”
Capone lärde sig successivt hantera medierna.

– Jag gillar er journalister, ni ger mig publicitet, skrockade Al mot pressfotograferna vid fotbollsmatcher med Sonny. Precis som idag, när Bandidos- och HA-ledare låter sig intervjuas under bröllopsyra av kvällstidningarna.

Idag poserar en gangsterledare med bar överkropp i solen och säger stolt till kvällstidningsreportarna.

– Vi följer inte utvecklingen. Vi leder den.

Ibland gick reportar över gränser och blev ett led i maffians nätverk, med oförklarligt mycket pengar på banken. Precis som idag! Capones hovskribent Lingle var ett sådant fall. Vid mordet på Lingle hittades stora summor på hans konto, ställt i relation till hans futtiga månadslön.

Ja, det lönar sig
Maffians begravningar var ofta ett feodalismens maktuttryck, där kistorna dekorerades med blommor för hundratusenstals dollar och kistbärarna utstrålade tyst makt. Summorna för bröllop, fester, mutor, villor, begravningar, kvinnor och personskydd var hisnande. Man har beräknat Capones förmögenhet runt 1930 till ca 40 miljoner dollar.

 

Notan för "diverse" kunde se ut som följer: julklappar 100 000 dollar, i byxfickorna 50 000 dollar, 600 000 dollar förlorat en eftermiddag på spel i New Orleans. Under 1920 – 1928 har man räknat ut att Capone förlorade ca 7 miljoner dollar på spel.

Myterna talar om permanent livvaktsskydd, med styrkor på ca 20 man per dygn, tungt beväpnade. Al själv avfärdade lågmält leende påståendet och gick ensam hem efter en domstolsförhandling. Fotot visar en ca 170 cm lång, knubbig man i hatt, med kerubansikte, som passerar en gatuförsäljare av äpplen i oktober 1931.

Gangstereran  gick långsamt mot sitt slut genom åklagarväsendets ständiga jakt på skattesmitare. Hypen runt Al dalar, 1932 döms han till fängelse för skattebrott, överlever Alcatraz och släpps 1939, märkt av syfilis. Han slutar sina dagar i hemmet den 25 januari 1947, omgiven av familjen.

Han har lärt kommande generationer unga män att brott lönar sig.

 

Biografi: Al Capone.

Författare: Henrik Höjer.

Förlag: Bonniers.

 

Biografi: Peter Rätz.

Författare: Dick Sundevall.

Förlag: Bonniers.

Susanne Backman
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn