– Man behöver i alla fall inte vara rädd att man glömt nyckeln när man kommer hem.

I tre år har Marcus Bäckström cyklat förbi Volvos parkering på vägen hemifrån Solvik till skolan inne i stan.

Medan fabriken växt har den byggts ut. Ett tag stod det bilar på gräset på båda sidor om cykelvägen för att alla skulle få plats.

– Nu är det nästan inte en enda bil där, säger Marcus.

 

Krisen kom i fatt

Hans pappa Dan sa i april förra året upp sig efter 15 år på Schott Termofrost. Högre lön lockade honom till femskift på Volvo Construction Equipment.
Efter ett halvår kom krisen. När Dan inte fick förlängt i oktober fick han nytt jobb på kyldisktillverkaren Accona i Klässbol. Men krisen kom ifatt. Den första april fick Dan gå igen.

– Det kändes osäkert i början men jag tycker det har gått bra, säger Marcus.

 

Mamma Cathrin har vidareutbildat sig efter jobb i hemtjänsten och fyra föräldraledigheter. 2006 var hon färdig lärare. Men som nyanställd i en kriskommun med försämrad ekonomi sitter hon löst.

Själv hade Marcus för ett år sedan inte en aning om vad han skulle välja i gymnasiet. Bara att han inte skulle bli industriarbetare som pappa.

– Det skulle vara som nödjobb i så fall.

Nu vet han. I framtiden vill han jobba med design. Därför har han sökt grafisk medieproduktion på Broby Grafiska i Sunne. Och i andra hand IT-media på John Bauer-gymnasiet i Karlstad.

 

Arbetslös och rastlös

Liksom Marcus Bäckströms pappa var Magnus Dahlgren visstidsanställd på Volvo. Nu har han varit utan arbete i ett drygt halvår.

– Det är segt och tråkigt. Inget händer.

När LO-Tidningen besökte honom för två månader sedan var han rastlös och hade svårt att få dagarna gå. Nu är han ännu mer rastlös.

Helst vill Magnus Dahlgren ha ett industriarbete, men egentligen kan han tänka sig vad som helst – bara det är ett jobb. Han har själv ordnat en anställningsintervju för bagagehantering på Gardemoens flygplats utanför Oslo.

Tveklöst tar han jobbet om han får det.

 

Dottern håller ordning på dagen
I slutet av mars tvingades Lena Karlsson och hennes tvillingsyster Nina sluta sina svetsarjobb på Volvo. De har både sökt utannonserade arbeten och tagit kontaktat med olika arbetsgivare.

– Jag kan inte göra så mycket mer. Jag hade inte väntat mig att det skulle vara så här trögt. Det känns fruktansvärt, säger Lena Karlsson.

Hon försöker hålla modet uppe och ser till att träffa kompisar för att inte isolera sig. Hon är glad att hon har sin sjuåriga dotter. Det gör att hon kommer upp på morgonen och får ordning på dagen.

När Lena Karlsson slutade på Volvo var städjobb det enda hon inte ville ha. Nu har hon sökt ett städjobb, för det är i alla fall en heltid.

– Ersättningen från a-kassan sjunker för att man ska ut i arbete. Det är sjukt för det finns ju inget arbetsliv att gå till.

Hennes syster har fått svetsarjobb under en månad.

Och på Volvo i Arvika syns ingen snar ljusning. Klubbordförande Rune Olsson har svårt att sia om framtiden, men han förklarar att det i alla fall inte pågår förhandlingar om ytterligare varsel.

FAKTA / Läget i Arvika
Arbetslösheten har fyrdubblats till 5,8 procent – eller nästan 1 000 personer – i Arvika. Utbetalningarna av socialbidrag har ökat med 25 procent på ett år.
Personalstyrkan på Volvo Construction Equipment, kommunens största privata arbetsgivare, har i stort sett halverats. 550 personer har förlorat jobbet där.
En del av underleverantören Wico har gått i konkurs. Av 50 anställda finns fyra kvar.
Arbetsförmedlingen har 48 lediga jobb, inget i industrin.

 

Börge Nilsson