Det sägs ofta att införandet av personval har vitaliserat det politiska livet. Det tycker inte jag. Jag tycker den tilltagande personfixeringen i politiken är fjantig.

 

 

Jag tycker inte heller vårt personvalssystem är särskilt demokratiskt. När partierna fastställer sina valsedlar väljer de kandidater som tillför skilda kompetenser och erfarenheter. Det stora flertalet av ett partis väljare accepterar den rangordning som partiet gjort.

 

Men så som vårt personvalssystem fungerar räcker det med att sex procent av väljarna kryssar en kandidat för att köra över de 94 procent som är nöjda med valsedelns utformning. Varför ska en så liten minoritet kunna sätta den stora majoritetens vilja ur spel?

 

Nu brukar turligt nog personkryssen inte spela någon större roll i valen. Folk väljer parti, som statsvetaren Sören Holmberg brukar framhålla, främst efter ideologisk övertygelse och politiska värderingar. Skrällframgången för Piratpartiet i årets val är ett tydligt bevis. Här handlade det om starka övertygelser, inte om personer.

 

Svensson snuvade Bohlin

 

När partivalet väl är gjort kan väljaren alltid sätta dit ett kryss för att markera sitt gillande av en viss kandidat. Att kryssa toppnamnet, som är vanligast, är i praktiken ett sätt för väljaren att markera att han eller hon tycker valsedeln i sin helhet är bra. Många kryss för förstakandidaten är därför inte självklart ett bevis på dennes enastående popularitet.

 

Den i årets val mest väntade inkryssningen var den av gamle KD-ledaren Alf Svensson. Han slog efter en intensiv personvalskampanj ut partiets toppnamn, den unga men rätt okända Ella Bohlin. Varför KD-ledningen inte från början placerade honom överst på valsedeln är en gåta, när han nu ville dra iväg till Bryssel.

 

Möjligen är förklaringen att det sent om sider gått upp för Alf Svensson att han aldrig kommer att få bli riksdagens talman, en post som moderaterna fräckt snuvade honom på.

 

M-ledningen ville efter förra valet inte för död och pina ge den gamle näringsministern Per Westerberg en ny chans i en borgerlig regering. Han fick nöja sig med det statusfyllda men mindre viktiga talmansuppdraget.

 

Tre åsikter

 

Var fjärde väljare i åldern 18-21 gav Piratpartiet sin röst om vi får tro SVT:s vallokalsundersökning (Valu). Mer intressant är kanske att enligt Valu karakteriserar den största andelen av piraterna sig som väljare med vänsteråsikter. Åtta procent av LO-medlemmarna gav piraterna sin röst. Och samma väljarandel fick piraterna bland de forskarstuderande vid universiteten.

 

Partiledningen består dock av gamla folkpartister. Hur länge kommer den att kunna tämja sina ungdomliga väljare?

 

Officiellt har partiet bara tre åsikter. Det vill förhindra myndighetsövervakning av medborgarnas datorer, mail och sms. Det vill slopa patenträtten, alltifrån läkemedel till datorprogram. Och det vill avveckla författares, filmares och musikers upphovsrätt som det anser ekonomiskt främst gynnar en multinationell underhållningsindustri.

 

Partiledningen motiverar begränsningen till dessa tre frågor med att samhället i övrigt fungerar på det hela taget bra. Oj då! Det är att göra det enkelt för sig. En sådan förnöjsamhet med tillvaron undrar jag om alla partiets väljare delar? Finns det inga andra missförhållanden i samhället som upprör dem?

 

Det gör det säkert. Upprorsandan bland partiets väljare är det inget fel på. Och en sak är klar. Att följa piraterna kommer att bli betydligt mer spännande än att följa den inkryssade Alf Svensson.