En lettisk devalvering är ofrånkomlig om inte Lettlands regering fullständigt vill utarma sitt eget folk. Att Sverige då också drabbas är ofrånkomligt.

 

I dag är Lettlands valuta, den lettiska laten, knuten till euron med förhoppningen att få in Lettland i eurosamarbetet 2011.

Och trots en havererad ekonomi och en befolkning som går på knäna försöker Lettland desperat undvika en devalvering, det vill säga att skriva ned valutans värde.

Bankerna vinnare
IMF, den internationella valutafonden, har beviljat stora lån. Men den kräver i gengäld att Lettland minskar bidragen till offentlig sektor, det vill säga att de lägger ned skolor, daghem, sjukhus och det vi allmänt kallar välfärd.

Lettlands regering planerar att ytterligare sänka sin statsbudget med 500 miljoner lat, motsvarande knappt 8 miljarder kronor, för att få ytterligare lån från IMF.

Och det innebär ännu fler stängda daghem och skolor.

Strategin har många vinnare, till exempel de svenska storbankerna.

En orsak till det lettiska sammanbrottet är nämligen de stora lån som främst givits av svenska banker.

Skulle Lettland devalvera innebär det att svenska banker inte kan få tillbaka alla pengar som de lånat ut, och den lettiska krisen skulle därmed spilla över på det svenska banksystemet.

Fler förlorare
Men dagens strategi har ännu fler förlorare bland Lettlands egen befolkning.

De kraftiga svenska lånen har nämligen inte bara givit enorma skulder. De har också givit ett mycket högt kostnadsläge i ekonomin, uppblåst av tillgångar som aldrig funnits.

Därmed finns bara två vägar att gå:

1. Att devalvera, vilket skulle få värdet av landets samlade mängd av lat mer i balans gentemot vad som verkligen produceras.

2. Att sänka köpkraften inom landet genom lägre löner och lägre kostnader, något som brukar kallas ”interndevalvering”.

Valet står alltså inte mellan att hålla latens värde högt eller att låta den falla. Faller gör den under alla omständigheter, frågan är bara vem som betalar.

Folket fattigare
Lettlands regering väljer interndevalveringens väg och sänker kraftigt de statsanställdas löner.

Regeringen tvingar därmed ned köpkraft och kostnadsläge, och gör hela det egna folket fattigare.

Även om en devalvering också har förlorare är de inte lika omfattande. Närmare 90 procent av de lån som tagits i Lettland är tagna i euro. Vid en devalvering kan laten gott och väl falla med 50 procent. Den som har skulder i euro får då i ett slag skulderna fördubblade räknat i lat – den valuta som letterna får sin lön i.

Men samtidigt är det bara knappt 20 procent av befolkningen som har eurolån, främst medel- och höginkomsttagare. Lönesänkningar drabbar alltså alla letter medan en devalvering gentemot andra valutor främst drabbar dem med högre inkomster.

En devalvering skulle göra det tydligt att den lettiska ekonomin är bankrutt, men konkurrenskraften skulle då öka och ge landet en chans att bygga upp en reell produktion i stället för att bygga sin tillväxt på lånade pengar.

Ju snabbare Lettland devalverar desto mindre far befolkningen illa.