Fler arbetsgivare i USA tar till aggressiva metoder i antifackliga kampanjer. Mer piska och mindre morot används mot fackligt organiserade.

Förra våren skrev LO-Tidningen om de anställda vid Ohio Valley Aluminium i Shelbyville, Kentucky, och deras kamp för att få till ett kollektivavtal med sin arbetsgivare. Det blev aldrig något första avtal.

Trots att en majoritet av de anställda röstade för att de skulle representeras av United Steelworkers, och strejkade i två månader, blev det inget. Företaget saknade förhandlingsvilja och facket har inga rättsliga tvångsåtgärder för att få fram ett avtal. Efter nästan två år av resultatlösa förhandlingar hölls på bolagets begäran en omröstning för att ta ifrån facket representationsrätten.

Företaget vann
– Tiden var avgörande. Företaget tröttade ut våra gubbar. Folk som röstat emot oss spred missnöje, och kom med kommentarer som ”Det blir ju aldrig något av med det här avtalet, vad ska vi då med facket till?” säger Earl Farris, en av fackets organisatörer vid bolaget.

I dag, ett år efter omröstningen, är det ingen som nämner facklig organisering.

Och ödet för metallarna i Shelbyville är långt ifrån ovanligt i USA. Enligt uppgifter från amerikanska arbetsmarknadsstyrelsen tar det ofta lång tid att få till ett första kollektivavtal efter att de anställda röstat för facket. Vid var fjärde arbetsplats finns fortfarande efter tre år inget avtal.

Aggressivare motstånd
Siffrorna redovisas i en rapport av professor Kate Bronfenbrenner vid Cornelluniversitet. Hon har forskat kring amerikanska arbetsgivares motstånd mot facklig organisering i 20 år.

– Det har skett en förskjutning mot mer aggressiva och tvångsbetonade metoder i de anti-fackliga kampanjerna. Färre arbetsgivare ger lönehöjningar och favörer för att fostra välvilja bland de anställda. Det har blivit mer piska och mindre morot, säger Kate Bronfenbrenner.

Olagliga grepp, som förhörsliknande enskilda samtal med anställda för att ta reda på deras fackliga sympatier, förekommer i nära två tredjedelar av de undersökta fallen. Trakasserier och avsked av fackligt aktiva har ökat. Metoder som varit förbehållna hårdnackat anti-fackliga arbetsgivare har spridit sig.

– Arbetsgivarna har blivit djärvare eftersom arbetsrätten är så svag. Straffen avskräcker inte. Företagen vet att om de åker fast får de som mest en smäll på fingrarna, säger Kate Bronfenbrenner.