Yttergrans kyrka Foto HASSE HOLMBERG/ SCANPIX
   

KRÖNIKA. Jag tror vi skulle bli förskräckta om vi insåg hur mycket av samhällslivet som är underordnat den ekonomiska kalkylen. Det är den som är verkligheten numera. Ungefär som de kristna dogmerna på medeltiden.

Målet är att hålla budget (för de offentliga verksamheterna) eller att öka börsvärdet (inom näringslivet). Själva innehållet är sekundärt. Liksom vilka som råkar illa ut.

Kommunerna är företag. Sjukhusen är företag. Vinsterna går till de välbeställda i form av sänkta skatter.

Staten är sen länge som ett företag satt under sträng konkursförvaltning. Businessen ska hållas igång, men på minsta möjliga nivå.

På det personliga planet

Gränsen för när ekonomin upphöjts till Absolut Verklighet blir när vi börjar tänka på våra liv och kärlekar som affärsprojekt. Behandla barnens skolval som investeringar för framtiden.

När var och en börjar uppfatta sig som bekymrad VD i AB Kroppen.

Och värst av allt: när de som inte platsar på ”marknaden” börjar ta det som ett personligt misslyckande, inte ett samhälleligt.

Verklighetens innersta väsen

Prat om ”metafysik” (gärna lätt nedlåtande) brukar oftast avse Gud och oändligheten och livets mening och annat vi inte kan veta nånting om.

Men tänk om vår tids metafysik handlar om att vi alltmer har funnit oss i att verklighetens innersta väsen är den ekonomiska kalkylen?

Så att precis som Upplysningen gjorde upp med Guds allmakt, som utgjorde en bild av den rådande samhällsordningen, med de politiska konsekvenser detta tankeuppror fick, så måste vi metodiskt kasta av oss Ekonomismens tunga ok.

Hur nu det ska gå till.