Man ska jämt gå med mobilen på ifall de ringer. Man är rädd för att planera in något ifall de ringer.
Mardrömmen är ju också komplett om man råkar bli sjuk när man har inplanerade tider. Sånt är många gånger inte populärt. Fast vi timmisar är ju bara människor, och vi kan också bli sjuka.
Och har man barn, så jävlar får de hålla sig friska. Låter ju inget bra att säga att man inte kan jobba för man har sjukt barn hemma.

Här om dagen såg jag att det finns en lag från 2002 som säger att ingen med korttidsanställningar får missgynnas jämfört med tillsvidareanställda.
Undrar hur många kommuner som följer den lagen?!…
Blir t.ex. en fastanställd sjuk så riskerar den ju inte bli av med jobbet. Själv fick jag ingen fler tider vid ett boende jag en gång jobbade på pga av att jag råkade bli sjuk. Som teamsamordnaren sa ”ja det är pga att du blev sjuk. Vi måste ha en verksamhet med flyt i och eftersom du inte är fastanställd så kan vi låta bli att ringa in dig”.
Ja jag var timanställd inte fastanställd. Hur var det nu med den lagen från 2002 igen…?!

När det nu också ska sparas pengar runt om i kommunerna så är det ju vi timanställde som först måste gå. Och den  som kom in sist får gå först. I min kommun så blev jag en av dessa. Vi flyttade hit till Valskog för ett år sen för att det fanns gott med jobb i Köpings kommun. Jobb fans det fram till årsskiftet. Sen var det stopp. Själv har jag inte jobbat här sen i februari. Kommunen ska spara pengar säges det.
Man kan ju också fråga sig hur vården blir seende ut när det nu ska skäras ner så mycket på personal. En vän av mig som jobbar inom äldreomsorgen säger att fast de är underbemannad så får de inte ta in extra personal. Det ska sparas.

Men vi timanställde har också räkningar vi ska betala. Och inte alla kan få A-kassa. Inte alla får hjälp på socialen. Plus att det sliter på psyket att plötsligen inte vara behövd. Inte ha sina arbetskolleger runt sig, sina brukare.  
Har man barn så upptäcker de ju också snabbt att mamma eller pappa inte har ett jobb att gå till längre. De frågar. Och man ska svara de så gott det går.

Själv har jag haft en sån tur att jag denna veckan  har fått börja som timanställd på ett äldreboende nästan 4 mil härifrån. Jag hade min andra bredvid gång i går.
Men som timanställd sitter man aldrig säkert i dessa tider.
Så man ska akta vart man trår, man ska inte säga någonting. Man ska hålla sin käft. Man ska sköta sitt jobb. Man ska inte ställa krav. Man ska vara flexibel, hoppa in i nya arbetsuppgifter snabbt. Man ska glömma det man har lärd i skolan. Man ska sova med telefonen bredvid kudden ifall de ringer, man ska inte bli sjuk, man ska inte ha sjuka barn. Man ska ta sig till jobbet om man fasiken ska gå de der milen.
Och man ska be en stilla bön varje dag om att man får ha kvar åtminstone några timmar i veckan.

Man är timanställd!
… men man är också en människa.