Problemet är bara att jag har kläder i alla möjliga storlekar. Detta eftersom jag har hoppat så mycket upp och ner på vikten de senaste åren. När jag flyttade hit för 6 år sen var jag ca 65 kg. Numera ligger jag på 75. Och ibland är jag 69, eller 71 eller 73.

Väl, jag drog ut alla mina kläder, provade plagg efter plagg. Bara för att upptäcka att alla mina ”tjockis” kläder hade jag tydligen packat bort förra sommaren eftersom jag då var ganska så smal. Jag provade en svart klänning som satt ”så där”.
Men 24 plusgrader och svart klänning hör ju inte helt ihop.
Grävde som värsta guldgrävaren i garderoben mens svetten rand. Allt var för trångt. Och jag blev mer och mer förbannat på mig själv för  att jag inte hade tagit tag i det med vikten i vintras redan.
Till slut hittade jag ett par shorts som jag fick pressat på mig. Ja jag säger pressat. För det var bokstavligen talt det jag gjorde.
Min sambo såg på mig med ett delvis förtvivlat blick mens han sa, ”Du tänker väl inte ha på de där när vi ska åka till farmor och farfar??”.

I köksskåpet har jag kartong efter kartong med olika bantnings kurar, olika smaker, choklad, soppor med mera.
Men de smakar skit tycker jag. Plus jag tycker om att baka, äta färska bullor, kakor, äta nybakt bröd. Och man blir inte smal av sådant. Arbetslös är man ju också,  så man rör sig inte mer en man behöver.

Men jag har en vision om att ”i morgon.. i morgon ska jag börja ett nytt och bättre liv. Då ska jag börja motionera, sluta röka, börja träna, äta sallad” osv, osv…
Men när morgondagen kommer så har man glömt bort det…
Och man tar sig själv i att äta den där goda mackan, eller den där goda tårtbiten.

Det hör med till historien att jag åkte aldrig med till farmor och farfar i helgen. Jag satt hemma i mina allt för trånga shorts och svettades över en nygräddad bit med rabarberkaka.