För snart sex år sen flyttade jag till Sverige. Jag mötte min sambo i Norge och kärleken gjorde att jag valde att flytta på mig.
Och för snart ett år sen flyttade vi från Örebro till idylliska Valskog som ligger i Västmanlands län.

Många tyckte väl att jag var tokig som flyttade från ”rika” Norge till ”fattiga” Sverige. Och till viss del kan jag väl hålla med.
Men vi ”norrbaggar” har ju i generationer åkt över gränsen till Sverige. Antigen med husvagnen på släp och bilen fullpackat med barn, hundar och diverse annat som man drar med sig när man planerar att vara borta i 2-3 veckor.
Eller så åker man över gränsen till Sverige med tom bil, fyller den med billigt kött, alkohol, cigaretter med mera, för så smygköra igenom tullen tillbaks till Norge, medans man stilla ber en tyst bön om att ingen ska stoppa en och genomsöka bilen.

Apropå uttrycket ”norrbagge” så var det ett ord jag aldrig hade hört innan jag flyttade hit och själv blev en sådan. Ordet ”guleböy” var också nytt för mig.
Har inte tal på alla gånger folk har frågat; säger ni verkligen guleböy om banan i Norge? Väl det kan jag avslöja redan nu att det gör vi inte. Vi säger banan precis som ni svenskar gör.

Plus alla andra språkförvecklingar jag har stött på under de snart sex åren jag har bott här.
T ex talet sju är inte så lätt att säga för en ”norrbagge” och jag har inte tal på alla gånger jag har varit tvungen att säga att jag är fött i 1973 och inte 1923. Man tröttnar efter ett tag kan jag säga…
Ibland känner man sig som en vilsen fågel i detta landet (citat: Runar Sögaard (utan att blanda honom in i detta)).
För det är inte så lätt alla gånger att komma ny till ett annat land, fast man har varit här hundra gånger innan, fast norska och svenska språket inte är så olikt, fast mitt hemland bara ligger en 4-5 timmars biltur längre bort. Jag tänker många gånger på de som har varit tvungen att lämna sina hemland ofrivilligt. Jag hade trots allt ett val. Man kommer ifrån olika kulturer och har olika traditioner. Och plötsligen ska man börja om från början i ett nytt land.   

Jag är inte svensk, och jag kommer aldrig att känna mig svensk.
Jag är en ”Norrbagge”, och det är jag fasiken mig också stolt av!