Papuansk hövding på tysk turistmässa. Foto AP/JAN BAUER
 

MINIESSÄ. Hur ska jag kunna njuta av värme och drinkar i Kambodja när jag fått reda på att jag trampar på de dödas ben från 70-talets folkmord eller vilja bese exotiska bergstammar i Norra Thailand nu när jag vet att de samlats ihop på ett slags Skansen för turisternas ögon? Vill jag verkligen veta?

 

Det finns en lockelse i aningslösheten, som Therese Hultén från nätverket Schyst resande illustrerar genom att berätta om sina föräldrar, två pensionärer som slitit i LO-yrken och vet allt om hårda arbetsvillkor.

 

Men när de reste till Thailand var de så glada åt att ha samma kypare dygnet runt.

 

Vad det berättade om längden på hans arbetsdagar tänkte de inte på.

 

Man åker iväg för att koppa av och ingen vill ha en moralisk våt filt över semestern. Det räcker så bra med att ha dåligt samvete för vad flyget gör med klimatet – fast vi flyger lika mycket för det.

 

På bekvämt gångavstånd
Varifrån kommer skeppen vid horisonten? För att få svar på sådana frågor reste den grekiske historikern Herodotos på fyrahundratalet före Kristus.

 

Idag verkar vi resa för att bekräfta oss själva, vare sig vi hör till dem som samlar Kodak moments att lägga ut på familjens hemsida eller är backpackers som prickar av att coola barer från reseguiden Lonely Planet.

En bra resa i massturismens tid ska mixa mötet med det orörda och genuina kombinerat med bekvämlighet.

 

Det är därför Thailands bergsfolk nu finns i uppsamlingsläger, på bekvämt gångavstånd från bussarna. Där får de spela upp en turistanpassad bild av sitt traditionella liv för västerländska kameror.

 

Ryggsäckar och blekfeta
Jennie Dielemans reportagebok Välkommen till Paradiset (Atlas) låter en mängd röster berätta om allt detta.

 

 
   
   

Rösterna tillhör ofta dem som har sin försörjning från turisterna, men vi får också höra ryggsäcksturisterna som föraktar de medelålders blekfeta och barnfamiljerna.

De märker inte att deras lågbudgetkuskande är lika förutsägbart när de söker spänning från krigets öppna sår i Vietnam eller i drogfesterna på stranden på Koh Phangan. Sedan förundras de över att de hela tiden stöter på varandra. Tänk vad Asien är litet.

 

Bete sig som folk
Samtidigt är turismen en växande och viktig näringsgren som ger jobb, så att stanna hemma med bibehållet och högstämt samvete är inte heller en lösning.

 

Men kanske går det att njuta av resan utan att lämna huvudet hemma på hatthyllan?

Therese Hulthén pläderar för att lämna schysta avtryck.

Även små saker kan påverka, det vet hon själv, som gammal servitris. 

 

Som att hälsa på hotellstäderskan och grannarna utanför hotellet, ge dricks och inte pruta bara för att man ska.

 

Att anmäla misstänkta fall av barnsexhandel bland medresenärerna och framför allt vägra åka all– inclusive som styr alla vinster till den västvärld som äger hotell och flygbolag.

Inte ha dåligt samvete men bete sig som folk bland medmänniskor, helt enkelt.


Kristina Mattsson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn