Krisen beror på att efterfrågan har sjunkit, inte på att löneläget är för högt. Något nollavtal är därför inte aktuellt i den kommande avtalsrörelsen, anser LO-ekonomerna i en rapport.

Medan fack och arbetsgivare rustar till ovanligt ovissa löneförhandlingar lägger LO-ekonomerna fram en rapport där de analyserar vilket löneutrymme det finns under krisen.

Svenskt Näringsliv gick i veckan ut och krävde nollavtal, men enligt LO-ekonomerna finns inget sådant samband.

Krisen beror på att svenskarna och världen tillfälligt sparar pengar som aldrig förr – och företagen har svårt att sälja sina varor.

Därmed spelar lönebildningen inte någon avgörande roll för krisbekämpningen och LO-ekonomerna bedömer att löneutrymmet kan hamna på mellan 2,5 och 3,5 procent.

Men hur kan då löneutrymmet bedömas i dagens kris?

På lång sikt framhålls ofta att produktivitetens utveckling är viktig för löneutrymmet, alltså hur mycket som produceras per arbetstimme.

I dagens kraftiga lågkonjunktur är det dock naturligt att produktionen tillfälligt rasar per arbetad timme, utan att det har att göra med löneläget, enligt LO-ekonomen Mats Morin. Han ser hellre till produktionsförmågan i näringslivet, alltså utvecklingen av investeringar, teknisk förnyelse och utbildning.

– I en lågkonjunktur faller efterfrågan och produktion snabbare än man hinner säga upp personal, men det betyder inte att produktionsförmågan faller.

– Man jobbar helt enkelt inte fullt ut i företagen.

Vilken är då fördelen med att i stället fokusera på produktionsförmågan?

– Fördelen är att man får en stabilare löneutveckling. Att först sänka med tre procent och sedan höja med fyra innebär en mycket svår lönebildningsprocess. På lite sikt sammanfaller produktivitetsutvecklingen och produktionsförmågans utveckling och därför får man på lång sikt ut lika mycket i löneökningar. Men på det här sättet får man en mer jämn löneutveckling.

Så här långt under krisen har löneutvecklingen i stället legat lägre än produktionsförmågans utveckling i näringslivet. Har vi då tagit ut för lite i löneökning?

– Ja, och det betyder att vi sannolikt behöver ta igen det. Om vi inte gör det får vi i stället en kraftig vinstuppgång där bruttovinstandelen går upp till nästan rekordnivåer.

– Så gott vinstläge behöver vi inte få i svensk ekonomi, så det här indikerar att framöver kan lönerna öka mer än produktionsförmågan. Men det blir i nästa avtalsrörelse.

Hur ska då facken agera för att klara problemet med arbetstillfällen under krisen, om företagen inte säljer det som produceras?

– Det går vi inte in på. Det är någonting för arbetsmarknadens parter att lösa. Om nu lönekostnaderna framstår som för höga i relation till intäkterna så vill vi just peka på att det inte beror på att löneläget är för högt. Det innebär alltså inte att lönen per timme behöver sänkas eller frysas på dagens nivå, utan det är ett resultat av att det är fler arbetade timmar i ekonomin än vad som egentligen efterfrågas.

Öppnar inte det för fler avtal som IF Metalls, där arbetstiden sänks men timlönen behålls intakt?

– Det är ett exempel på att minska antalet timmar och behålla lönen.

Skulle priset för den enskilde LO-medlemmen vara högre om facken går med på att sänka löneläget?

– Det är en avvägning som respektive fackförbund får göra. Men vi vill peka på att man inte ska tro att löneläget är för högt.

– När väl efterfrågan tar fart ligger relationen mellan löner och vinster rätt i dagsläget. Och om det ligger fel är det snarare att vinstandelen är för hög, säger Mats Morin. Det är viktigt att se.

FAKTA / Lönerna kan höjas
LO-ekonomerna bedömer att löneutrymmet kan ligga mellan 2,5 och 3,5 procent per år de närmaste åren. Hälften beror på företagens förmåga att utveckla produktionen och hälften på den förväntade inflationen.