Jobben i bilindustrin försvinner och den globala ekonomin är på väg ned i källaren. Bilarbetarna runt om i världen är oroliga för att just deras fabrik ska läggas ned. Samtidigt försöker fackförbund i världen över enas om en gemensam handlingsplan.

– Det är en svår situation, det går inte att komma ifrån, säger Marcello Malentacchi, avgående generalsekreterare för Internationella metallfederationen (IMF) som i dagarna håller sin världskongress i Göteborg.

Bilindustrin har drabbats särskilt hårt av finanskrisen. Facket, vars grundidé är att inte konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor, står inför ett problem. Risken är att arbetare ställs mot arbetare då alla vill att just deras fabrik ska räddas från nedläggning.

Fackligt nätverk
För att komma till rätta med det har ett nätverk bildas där de fackliga ledarna från olika länder träffas och informerar och kommer överens om hur de ska hantera krisen.

På IMF:s världskongress krävde flera fackföreningsledare, på en presskonferens, ett närmare samarbete mellan fack, företag och regeringar för att hantera den ekonomiska krisen. Fackförbunden ville bland annat se större stimulanspaket, fler investeringar och säkrare anställningar.

Ett problem är att regeringarna i de olika länderna agerar olika. Särskilt inom EU blir det problematiskt, där en gemensam marknad är en av grundidéerna.

Den tyska modellen
I Tyskland finns ett system med så kallat korttidsarbete som innebär att företagen lägger ned produktionen under en viss tid – och att de anställda får gå hem. Ersättning betalas ut av den tyska a-kassan.

Före krisen så kunde en sådan ersättning betalas ut under ett halvår. Det ändrades sedan till 18 månader. Och nu för det tyska facket samtal med regeringen om att förlänga perioden ytterliggare, till 24 månader.

– Vi diskuterar med arbetsmarknadsministeriet och jag är optimistisk, säger Berthold Huber, ordförande för tyska IG Metall.

Lönsam skrotning
Tyskland har dessutom infört en skrotningspremie som innebär att alla som skrotar en tio år gammal bil får drygt 26.000 kronor som de kan använda till att köpa en ny bil.

– Det har blivit en stor framgång. Enligt våra beräkningar innebär det att 200.000 till 300.000 människor får behålla sina jobb, säger Berthold Huber.

Hans svenska kollega Stefan Löfven på IF Metall önskar att Sverige följt Tysklands exempel.

– 25.000 av våra medlemmar har varslats och många har redan varit tvungna att lämna sina jobb. Och det kommer att bli fler om inget görs. Därför kräver vi en skrotningspremie. En sådan finns i Tyskland, Italien och Frankrike och det diskuteras i andra länder, men vår regering vill inte gå med på det, säger han.

Krav på regeringen
Sverige har, enligt Stefan Löfven, varit passivare än andra EU-länder och inte satsat lika mycket på att lindra den ekonomiska krisens effekter.

– Regeringen har gjort alldeles för lite. Mycket mer måste göras, säger han.

I december kom regeringen med sitt bilpaket. 28 miljarder kronor skulle satsas för att rädda jobben inom fordonsindustrin, men endast en liten del av pengarna har använts.

Den svenska passiviteten innebär, enligt Stefan Löfven, att det skapas en obalans. Förutsättningarna för företagen blir bättre i de länder där staterna satsar mer och tillåter exempelvis utbildning under arbetstid, vilket är ett krav som det svenska facket framfört flera gånger.

– Vi har krävt utbildning på företagen i stället för att säga upp anställda. Låt oss göra något som påminner om det som finns i Tyskland, Belgien och andra länder. Dessvärre har vi inte fått igenom det. Därför är det viktigt att vi tillsammans med de andra fackförbunden kräver åtgärder, säger Stefan Löfven på det internationella metallarmötet i Göteborg.