EU kunde fram till och med tredje kvartalet 2008 betraktats som en extrem bidragsstödd marknadsekonomi. Hur det hade med en fri marknad att göra är något att fundera över.

Sedan kom finanskrisen och med den omvandlingen från en ego-union (EG) till en protektionistiskt sluten fästning Europa.

För att förbättra läget har Lawrence Summers, Barack Obamas rådgivare uppmanat värdens länder att satsa pengar för att få fart på konjunkturen. Eurogruppens ordförande och Luxemburgs finansminister Jean-Claude Junker avvisade förslaget från USA.

När jag besökte Luxemburg vid sekelskiftet kunde man bland bankpalatsen se människor som plockade bland annat ölburkar ur soptunnorna. Det var bara början.

Ofta anklagas USA:s demokrater för protektionism, men nu med kniven på strupen har euroländerna permanentat den traditionen. Om detta fortgår och med hög arbetslöshet i främst de 16 euroländerna och växande nationalism är vi åter nära 30-talets nöd.

Nu är inte USA och Europa världens ekonomicentrum. Det har man insett i Nordamerika. Barack Obama har bytt ut den gamla arrogansen mot konstruktiv diplomati.

EU-parlamentet med sina nära åttahundra ledamöter och stridande viljor, med urvattnade kompromisser och svag förankring i sina hemländer är som en enda stor polsk riksdag. Sedan länge har man sett att forna Sovjetimperiet och huvuddelen av Asiens stora nationer vända sig från oss och skapa en egen ekonomisk gemenskap. Det är folk som tills nu levt i fattigdom. De har bättre anpassningsförmåga än vi vid nödår.

Det är uteslutet att EU potentater inser detta, det förstår man när man ser dem åka från flygplatsen i stora bilar med tonade rutor, ner under Brysselkomplexet så de slipper konfronteras med folket  likaväl där som här hemma.??

Totalmörkret har lägrat sig över unionen, men man håller skenet uppe. Det är ingen överdrift att EU kan ses som förkortning för ”Europas Undergång” i nuvarande form.


L Ljung