Kommunal kräver svar på vem som tar ansvar för neddragningarna i kommuner och landsting.
– Det börjar likna totalkaos, säger Ylva Thörn, förbundets ordförande.

En undersökning som fackförbundet genomfört visar att var tredje kommunalare har sett personalminskningar på sin arbetsplats under de senaste sex månaderna och varannan ser pågående neddragningar. En tredjedel av de över 4.000 tillfrågade upplever att kvaliteten på verksamheten har försämrats.

Ylva Thörn varnar för att trycket på dem som blir kvar, när många av arbetskamraterna förlorar jobbet, blir oerhört hårt.

– Under vår kongress 2007 visade vi effekterna av 1990-talskrisen. En stor andel av våra medlemmar, framför allt kvinnor, hade i stort sett försvunnit från arbetsmarknaden därför att de fått arbetsskador och inte klarade av att jobba kvar. Det blev även höga sjukskrivningstal. Jag har förutsatt att man lärt sig något av 1990-talskrisen, säger hon.

Hon är starkt kritisk till den borgerliga alliansens hållning att det inte finns några pengar till kommunerna och landstingen.

– Man har råd att sänka skatter med 15 miljarder i vårbudgeten, men inte att ge kommuner och landsting möjligheter att kunna klara av det som ytterst är vårt gemensamma ansvar, bra vård. Det rimmar dåligt när Reinfeldt säger som ett mantra att det är viktigt att försvara välfärdens kärna, säger Ylva Thörn.

Enligt rapporten är det inte läkare, sjuksköterskor och andra akademiker som förlorar sina jobb, utan i första hand Kommunals medlemmar. Många har visstidsanställningar. Då syns det inte på samma sätt i statistiken när de försvinner.

– Det som pågår i kommunerna och landstingen är inte någon efterfrågekris utan snarare är det så att det finns ännu större krav. Människor som hamnar i svårigheter behöver försörjningsstöd till exempel. Vi behöver alla del i välfärden och också en trygghet för barnen med skola och fritidsverksamhet, säger hon.

Ylva Thörn kräver respekt för sina medlemmars kompetens och kallar den uppkomna situationen för ”något som börjar likna ett totalkaos”.

– Alla ställer krav, och lägger ansvaret hos den enskilda individen.  Men det här är vårt gemensamma ansvar och vår välfärd, säger hon.