BOKRECENSION. Svart marmor är en lite exklusiv sten, som för tankarna till flotta hotelltoaletter och eleganta golv där man går försiktigt för att inte halka. Det bästa är att smutsen inte syns så snabbt.

 

Samma motståndskraft har samhället i David Ericssons nya roman Svart marmor, tredje boken om den rastlöse frihetsromantikern Jack.

 

Den romantiken har en lång litterär historia: mannens flykt från kvinnan i skräck för manlighetsförlust och övercivilisering.

 

Att återskapa manligheten

Plötsligt blir kvinnan liktydig med kultur och civilisation, medan mannen blir det naturliga djuret. Han söker civilisationens gränser för att med våld återskapa manligheten som kulturen hotar att ta ifrån honom.

 

Men nu har Jack, som tidigare haft en relation med den unga Lea, fosterdotter till en kompis, stadgat sig med socialarbetaren Sanna, och upptäcker plötsligt hur andra män lever efter egna lagar.

 

Lea går inte att glömma, och det beror inte bara på genren där kvinnor är stabila tråkmånsar som vill att barnen ska hämtas på dagis, medan männen rastlöst vill häva öl.

 

Sonen Jim sticker av från samtidslitteraturens barn som väcker sån skuld: ett spöklikt dagisbarn som kan gå hem själv och ofta glöms bort av sin far.

 

Skugglik verklighet

På färjorna, på lastbilsfiken, barerna och bordellerna längs Europavägarna där Jack kör är verkligheten skugglik. Mest tycks det handla om bedövning: köpa sex, dricka sig asberusad, glömma bort.

 

Tyvärr glider berättelsen förbi konflikter som värker i mitt massmediala minne: chaufförerna som bjuds på sprit på färjorna och kör ihjäl andra, dövhet och magsårsmagar som ärr ur arbetslivet, det sjuka i de intensiva transporterna.

 

Konspirationsteorier

Lea söker Jacks hjälp för att ta sig ur en hemlig, frimurarliknande orden som tvingar henne att delta i sexriter, och har förgreningar i samhällstoppen.

 

”Konspiratoriskt strunt kamouflerat till samhällskritik” skrev SvD (21/4) men konspirationsteorin är ett sätt att förklara maktlöshet och auktoritetstro – den som är maktlös måste tro på en god makt – och också en berättelse om ett samhälles dubbelmoral.

 

När Ericsson tematiserar manlighet och sex, lögner och hemmahörighet skakar hans bok hand med Niklas Ekdals konspirationsbomb ”I döden dina män” där manlig vantrivsel i kulturen är ett tema.

 

Ständigt övervakad
Men det suggestiva med ”Svart marmor” är kommunikationstemat.

 

Mobiltelefonens nät, radiomasterna, gps:ns skvallrande uppgifter till chef och fiender.

 

Känslan av att vara ständigt övervakad, men också kollektivets tröst.

 

Och så plötsligt ”Ingen kontakt” när du sänder ett nödrop från underjorden.

 

Roman: Svart marmor.

Författare: David Ericsson.

Förlag: Ordfront.

Ulrika Milles
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn