SN vill förhandla med var och en

Svenskt Näringsliv vill se mer individuella löneförhandlingar. Arbetsgivarorganisationen hoppas att fackets roll förändras så att facket i större utsträckning ger de enskilda uppbackning i de individuella förhandlingarna.

Chefekonomen Stefan Fölsters linje var klar när han i dag, måndag, öppnade ett seminarium om förändrad lönebildning med siktet inställt på nästa års avtalsrörelse. För Svenskt Näringsliv handlar förändringen i stor utsträckning om decentralisering av lönefrågorna.

– Decentraliserad lönebildning är en internationell trend. Globaliseringen och utvecklingen mot ett tjänstesamhälle ökar behovet av mer flexibel lönebildning där lön och andra villkor anpassas till företags och anställdas behov, sa Henrik Lindberg från näringslivets forskningsinstitut Ratio.

Han är medförfattare till en rapport om decentraliserad lönebildning i fyra länder: Tyskland, Danmark, Nederländerna och Storbritannien.

Samarbete eller politik

I de tre första länderna har övergången skett genom ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter, medan skiftet i Storbritannien infördes genom Thatchers hårdföra politik.

Enligt rapporten har decentraliseringen lett till lägre inflation och till lägre arbetslöshet i Danmark, Storbritannien och Nederländerna. Bland slutsatserna nämns inte dock lönernas utveckling på annat vis än att decentraliseringen kunnat åstadkommas utan kostnadsdrivande löne- och prisspiral – snarare ser det ut som motsatsen hänt.

Utvecklingen i de fyra länderna har sett olika ut.

Danmark
I Danmark har normallönesystemet övergivits till förmån för ett minimilönesystem. Normallönesystemet innebar att lön och löneökningar fastställs i centrala förhandlingar. När bara minimilönen bestäms i de centrala förhandlingarna flyttas i praktiken löneförhandlingarna till företagsnivå och där avtalas i allt större utsträckning även om andra villkor som arbetstider och pensionsavsättningar.

Storbritannien
Förändringen i Storbritannien förklarar rapportförfattarna med omfattande ändringar av lagstiftningen. Det var bland annat förbud mot sympatiåtgärder, strejkvakter och inofficiella strejker. Dessutom ändrade lagarna på fackets interna organisation.

Nederländerna
Mer än i de andra länderna har decentraliseringen i Nederländerna skett genom ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter och staten. Parterna har kommit överens om att verka för mer flexibilitet på arbetsmarknaden medan regeringen gjort det lättare att anställa och att säga upp samt ökat möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Tyskland
Henrik Lindberg och hans två medförfattare Nils Karlsson och Per Nilsson skriver att det i Tyskland inte skett någon formell förändring av reglerna. Däremot har det skett en tyst decentralisering under de senaste 20 åren. För det har öppningsklausulerna, som infördes 1984 haft betydelse. Dessutom har parterna inom verkstadsindustrin tagit bort tarifflönesystemet och håller på att införa ett differentierat lönesystem.

– En slutsats är att den avstannade decentraliseringen i Sverige i den senaste avtalsrörelsen kan få negativa effekter för produktiviteten, löneutvecklingen och sysselsättningen, säger Henrik Lindberg.

I den efterföljande diskussionen tog företrädare för fack och arbetsgivare upp sina viktigaste frågor i nästa års avtalsrörelse. Unionens Peter Hellberg sa att bland tjänstemannafackets medlemmar är trygghet den viktigaste frågan och det handlar om att behålla sina anställningsvillkor.

För Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe är kostnadsfrågorna och ökat inflytande för de lokala parterna väsentliga. Almegas vd Jonas Milton betonar också den lokala lönebildningen.

Göran Nilsson, kanslichef för Facken inom industrin, förklarade att det mest spännande var att Svenskt Näringsliv tar upp decentralisering av lönebildningen – och att det ger signaler inför den kommande avtalsrörelsen.