Vill inte lyssna

KRÖNIKA. – Vi måste avdramatisera hiv, sa folkhälsoministern Maria Larsson vid ett kunskapsseminarium om hivprevention i Riksdagen 16 april.

Hon talade om riktade informationskampanjer, förnyad sex- och samlevnadsundervisning och samarbeten med ideella organisationer. Vi ska göra rätt saker, betonade hon, åtgärder baserade på forskning.

Inte etiskt försvarbart

Jan Albert, överläkare på Smittskyddsinstitutet, berättade att forskningen försvåras av dagens lagstiftning, framför allt domstolarnas praxis att döma personer som smittat eller riskerat att smitta någon med hiv till långa fängelsestraff.

 

Det är inte etiskt försvarbart att bedriva forskning som kan skapa problem för dem man forskar om. Smittskyddsinstitutet kan inte ingå i EU:s forskningssamarbeten eftersom de riskerar att upptäcka smitta som skett på ett olagligt sätt.

 

Haverikommission

Dessutom försvårar lagstiftningen det förebyggande arbetet. Flera av de ideella organisationerna på seminariet, som Hiv-Sverige och RFSL, talade om smittade som drar sig för testning eller att berätta om erfarenheter som kan vara straffbara, av oskyddat sex och delade sprutor.

 

– En riktigt bra prevention skulle vara mer som en haverikommission inriktad på att förstå och förebygga snarare än att leta syndabockar, sa Jan Albert.

 

Men när det gäller lagstiftning ville Maria Larsson varken lyssna på forskare eller ideella organisationer.

 

– Jag är inte beredd att ändra en fem år gammal lag, sa hon.

 

Inte dödligt längre

Kanske glömde hon att huvuddragen i 2004 års smittskyddslag kommer från 1985 när hiv var nyupptäckt dödlig epidemi, inte som idag en kroniskt obotlig sjukdom som går att leva med. Eller är det trots allt politiskt lönsamt att behålla hiv dramatiserat? 

Ulrika Lorentzi
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn