Sopor, skräp och en och annan dyrgrip

Det kommer bara en handfull bilar till Gimonäs återvinningscentral i Umeå under den första öppettimmen denna förmiddag i april. Krisen har nått konsumtionssamhällets slutstation.

– Vi har sett ett minus på 400 ton under det senaste halvåret. Det motsvarar tio procent, konstaterar Lars Wård, sektionsledare på Umeva, det kommunala bolag som sköter avfallshanteringen.

Återvinningscentralen har sju anställda plus extrafolk vid behov. De är experter på våra konsumtionsvanor.

– Ibland får man sig en tankeställare, säger Sofia Dahlin.

Hon har jobbat där i ett år och sett en hel del. Hon minns när en hyrlastbil kom med hela möblemanget till en etta.

– Det var inte det absolut dyraste – men nya, fina möbler från Mio och Ikea som slängdes.

Pyspunka
Lars Wård fyller på med historien om när en tre och en halv meter lång gummibåt för 25.000 kronor hamnade i en container. Det enda felet var en pyspunka. Ägaren köpte en ny. ”Jag har pengar men inte tid”, sa han.

Yngre människors ägodelar får inte alltid åldras i värdighet. Sofia Dahlin har lagt märke till att den äldre generationen inte är lika snabb att slänga prylarna.

– Unga ser inte det som är nytt som något värdefullt. Nu har det blivit en trend att 50- och 60-talen kommer tillbaka. Unga människor slänger nya saker för att få plats med de prylarna i stället, berättar hon.

Svagheter avslöjas
Lars Wård vet vilka tv-märken som folk dumpar först. Och det märks i containrarna när någon elektroniktillverkare har misslyckats med en hel serie.

– Philips hade en misslyckad serie tv-apparater. De hamnade hos oss innan garantitiden hade gått ut. Folk gav upp, berättar han.

Borrmaskiner från lågpriskedjor som Jula och Rusta brukar hamna i containrarna snabbt, men en del av de dyrare märkena syns knappt till på återvinningscentralen. Lars Wård har dragit sina slutsatser av det, och betalar gärna lite mer för sina verktyg.

Däremot verkar vitvarorna hålla lika länge oavsett märke.

Första nedgången
Peder Hjelm har jobbat på återvinningscentralen sedan den öppnade 1997. Han gick i pension den 1 april i fjol. Under åren som fast anställd såg han bara ökningar.

Men nu är han med om den första nedgången – som inhoppare. Det här är hans ettårsdag som pensionär, men han har tagit på sig overallen och gör ännu en arbetsdag. Det brukar bli en eller ett par dagar i veckan, ibland mer. De senaste två månaderna har han jobbat heltid. Han trivs. Jobbet är fritt, arbetskamraterna är bra och han träffar mycket folk.

Han har sett en hel del under åren och blivit en aning luttrad. I början häpnade han när folk slängde nya grejer. Nu blir han inte lika förvånad. ”Man vänjer sig med åren.”

– Jag försöker hålla ögonen öppna. Om jag ser att det är fina saker brukar jag fråga folk om de kan ställa dem åt sidan i stället.

Second hand
Det som räddas undan containrarna hamnar ett par hundra meter bort i Returbutiken, Norrlands största second handaffär, som Umeå kommun driver.

Gimonäs återvinningscentral tar emot hushållsavfall från hela staden Umeå. Lars Wård har fört statistik över antalet bilbesök sedan 2002. På sex år har årssiffran fördubblats till nästan 160.000 bilar 2008.

Noga räknat kom 157.200 bilar med datorer, kläder, möbler, tv-apparater, batterier, byggavfall och allt vad det nu kan vara under förra året. Det är en marginell minskning med 285 bilar jämfört med 2007.

Men det är den första minskningen sedan centralen öppnade 1997. Tidigare var det plus 15 000 år efter år.

– En riktig miljökämpe kanske tycker att det är bättre om vi får in så lite som möjligt, men vi lever inte i ett sånt samhälle. Konsumtionen gynnar välfärden i landet. Och det vi gör här är miljövänligt, tycker Lars Wård.

Det mesta bränns
Det mesta som slängs räknas som brännbart avfall och blir till el och fjärrvärme i värmeverket i Umeå. Elektroniken hamnar hos återvinningsföretaget Kuusakoski i Skellefteå som hittar guld och andra ädla metaller i exempelvis datorer. Annat avfall från Umeå återvinns i Bjästa utanför Ö-vik, Kumla, Halmstad och Mo i Rana i Norge. Knappt fem procent hamnar på tippen.

Det som en gång har hamnat i en container är slängt, hur nytt eller fint det än må vara. Den regeln gäller både besökare och ”sakletare” som kommer till återvinningscentralen på fyndjakt. Däremot står det alla fritt att ta emot saker som någon ger bort.

Lars Wård har fått en katt som designats av keramikern Lisa Larsson.

– Den står hemma hos min syster nu.

FAKTA / 514 kilo sopor per svensk

De svenska hushållen åstadkom knappt fem miljoner ton avfall 2007, plus 4,8 procent jämfört med året innan. Det motsvarar 514 kilo sopor per invånare.
49 procent gick till materialåtervinning, biologisk behandling inräknad.
47 procent eldades upp, huvudsakligen i värmeverk, och blev till värme och el. Bara fyra procent av hushållens sopor hamnade på tippen.
Mellan 1998 och 2007 ökade mängden hushållsavfall med 24 procent.
Andelen avfall som gick till material­återvinning ökade från 35 procent till 49. Andelen sopor som blev el och fjärrvärme ökade från 38 till 46 procent.

Läs också: Artikeln ”Varsel väntar även i återvinningsbranschen 2009-04-24