Arbetsgivarnas nästa krav: Sänkta löner men samma arbetstider

Ren lönesänkning kan bli arbetsgivarnas nästa krav för att möta krisen. Men rättsläget är oklart – och parterna hänvisar till olika domar för att bevisa att deras egen linje är den rätta.

Teknikarbetsgivarna har i sina diskussioner med tjänstemannafacken tagit upp lönesänkning som ett alternativ för att klara krisen. För arbetsgivarna handlar det om att sänka kostnaderna.

IF Metalls krisavtal gör det möjligt för lokala parter att sänka arbetstiden och därmed lönen med upp till 20 procent. Men för de fack som inte går med på det vill arbetsgivarna i stället ha möjligheten att sluta avtal om ren lönesänkning på de enskilda företagen.

Delade meningar
Frågan är hur starkt skyddet är av de anställdas utgående löner. Mycket starkt, säger facken, medan arbetsgivarna hävdar att det inte alls finns något skydd för lönen.

– Avtalets bestämmelser om löneökning sätter stopp för ren lönesänkning, säger Martin Wästfelt, chef för Unionens juridiska enhet.

Han hänvisar till Bivadomen från 1984 där Metall stod mot Kooperationens förhandlingsorganisation och Bilägarnas inköpsförening. Arbetsgivaren hade sänkt lönerna i samband med ett ägarbyte, och gjorde separata överenskommelser med var och en av de anställda.

Fel sänka lönerna
Arbetsdomstolen slog i sin dom fast att det var fel att sänka lönerna.

Även Dan Holke på LO-TCO Rättsskydd hänvisar till Bivadomen:

– Om det centrala avtalet föreskriver löneökningar så kan en arbetsgivare inte sänka lönen. Ju mer exakt lönen är reglerad desto bättre är löneskyddet, säger han.

Han säger dock att alla kollektivavtal är olika och löneskyddet därför är olika starkt. Avgörande är hur det centrala avtalet är skrivet.

I sifferlösa Sacoavtal (som alltså inte innehåller några lönenivåer, utan överlåter den frågan till de lokala förhandlingarna) är det inte så starkt.

Men i de flesta kollektivavtal finns paragrafer för lönehöjningarna, och i dessa så kallade övergångsbestämmelser finns ett löneskydd. Lokala parter kan nämligen inte komma överens om något som strider mot det centrala avtalet.

Fritt fram centralt
De centrala parterna kan däremot komma överens om i princip vad som helst.

– För de centrala parterna finns inga regler eller spärrar. De kan komma överens om framtida lönesänkningar, säger Dan Holke.

Men Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe tror inte på centrala avtal om lönesänkningar. För att gå med på sänkta löner måste ju facken kräva något i gengäld – och det troliga är anställningsgarantier vilket han har svårt att tänka sig att gå med på.

Han vill hellre ha möjligheten att sluta lokala avtal om lönesänkning. Det anser han är möjligt och hävdar på att det inte finns något lagstadgat löneskydd och heller inget skydd för lönen i vars och ens anställningskontrakt. Enda hindret skulle alltså kunna finnas i kollektivavtalet.

Två domar
Anders Weihe anser dock att Bivadomen inte alls är så entydig som de fackliga företrädarna hävdar. De löneökningar som skyddas i den domen är garanterade individuella lönepåslag i kronor och ören. Men så ser dagens avtal knappast ut. I dem finns i stället ofta potter som regel utan individgarantier. Och de påslagen ska i sin tur fördelas i lokala förhandlingar.

Anders Weihe hänvisar i stället till två senare avgöranden i Arbetsdomstolen: Securitasdomen och Thorndomen.

Securitas och Ledarna tvistade sedan företaget hade slagit samman säljorganisationer och ändrade lönerna till mer enhetliga. För en del innebar det lönesänkning, och den nya lönen fastställdes i individuella diskussioner.

Uppsägning i sin ordning
En av säljarna gick dock inte med på lönesänkning och då sa företaget upp säljaren. Målet i AD handlade om uppsägningen. Och domstolen ansåg att det var i sin ordning att säga upp säljaren.

Det var alltså inget fel på lönesänkningen, konstaterar Anders Weihe.

I Thornmålet möttes företaget och Elektrikerna. Företaget hade tagit bort de anställdas förmånsbilar. Lönesänkning, tyckte facket.

Men domstolen hade inget att invända mot företags agerande.

Alternativplan
Lönesänkning är alltså arbetsgivarnas alternativplan för tjänstemannafacken som inte går med på centrala krisuppgörelser. Men helst av allt vill arbetsgivarna ha samma sorts avtal som med IF Metall.

– Frågan om löneskydd är hypotetisk för oss. Vi har redan ett avtal som gör att lönesänkning inte är aktuellt, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Han säger dock att metallarbetarna har ett starkt löneskydd. Samtidigt konstaterar han att tjänstemännens avtal ser annorlunda ut – inte minst genom tjänstemännens individuella löner.