Kvinnorna i handeln får högre löneökningar än männen. De senaste två åren har de närmat sig männen i lönestatistiken.


Stefan Carlén, ekonom på Handelsanställdas förbund.

– Man kan konstatera att jämställdhetspotterna hittills varit lyckade, säger Stefan Carlén, Handels förbundsekonom.

Att kvinnolönerna närmar sig männens är glad nyhet för de anställda i detaljhandeln där sju av tio är kvinnor. Men det är inget som diskuteras särskilt mycket i butikerna.

– Det är klart att det är fantastiskt om kvinnolönerna gått upp. Men i dåliga tider är man glad bara över att ha ett jobb över huvudtaget, säger Astrid Ramstedt Bolesch, butiksbiträde i en av Pocketshops butiker på T-centralen i Stockholm.

Nästa rörelse
På Handels förbundskontor har däremot diskussionerna inför nästa avtalsrörelse redan dragit igång, och förbundet kräver att de omdiskuterade jämställdhetspotterna ska finnas med i LO-samordningen.

Potterna, som de flesta LO-förbund slöt upp bakom inför förra avtalsrörelsen, skulle ge högre löneökningar till anställda på avtalsområden med många lågavlönade kvinnor. På så sätt skulle lönegapet mellan mans- och kvinnodominerade sektorer minskas.

För Handels är del har potterna haft dubbel effekt. På två år har löneökningarna för den kvinnodominerade detaljhandeln varit en procentenhet högre än för den mansdominerade lagerbranschen, 8,6 procent att jämföra med 7,6 procent om identiska individer jämförs. 

– Detaljhandelsavtalet är det största avtalet för kvinnor i privat tjänstesektor, så det får ett visst genomslag på kvinnolönerna överhuvudtaget, säger Stefan Carlén.

Även inom området
Men även inom de båda avtalsområdena sker en utjämning. De senaste två åren har kvinnolönerna i detaljhandeln ökat med 9,2 procent, medan manslönerna ökat med 7,5 procent. Samma tendens finns på lagren, även om skillnaderna är mindre där.

Förklaringen är främst att nyanställda kvinnor fått högre lön än de som slutat. Jämställdhetspotterna kan egentligen bara jämna ut löneläget mellan olika avtal, men Stefan Carlén tror att de också förklarar utjämningen inom branscherna:

– Den enda rimliga förklaringen som jag kan se är att vi genom jämställdhetspotterna satt fokus på jämställda löner. När förbundet har en uttalad ambition att göra något åt kvinnors löneläge påverkar det tankarna även när man sitter och förhandlar lokalt.

Större skillnad ändå

Trots att kvinnorna inom handeln närmar sig männen har de en bra bit kvar till helt jämställda löner.  Deras timlöner är i genomsnitt 95 procent av männens i samma bransch. Den minsta skillnaden någonsin på papperet, men när man tittar i lönekuverten är skillnaderna större.

– Kvinnor arbetar betydligt oftare deltid och det ger även låga timlöner eftersom deltidsarbete har lägre status. Heltidsanställda får lite mer ansvar, man satsar mer på dem, och de är oftast män.

Stefan Carlén säger att jämställdhetspotter är det mest effektiva sättet för arbetsmarknadens parter att minska löneskillnaderna. Men får att nå helt jämställda löner och arbetsvillkor krävs större förändringar. 

– Då krävs jämställda förhållanden även i hemmet och i familjen. Det handlar om familjebildning, föräldraförsäkring, deltidsarbete och sådant som politiker kan besluta om. 

Hur effekten av jämställdhetspotterna blivit på arbetsmarknaden i stort är ännu inte klart.

FAKTA / Löner inom handeln
• Detaljhandelsavtalet omfattar runt 130.000 anställda, varav 69 procent är kvinnor. Kvinnorna tjänade förra året igenomsnitt 115 kronor i timmen. Männen tjänade 121 kronor.
• Partihandelsavtalet omfattar runt 20.000 anställda på lager. 88 procent av dem är män. Där tjänade kvinnorna i genomsnitt 124 kronor i timmen att jämföra med 131 för männen.
• I den privata detaljhandeln arbetade 68 procent av männen och 37 procent av kvinnorna heltid 2006.
Källa: Handels