Boxaren är en slav
ESSÄ. Många skulle vända i dörren. Den är gjord av stål och innanför den finns ingenting som påminner om moderna träningsanläggningar. Det finns ingen luftkonditionering, inga kaklade duschrum och absolut ingen maskinpark som ser ut att vara tagen från en framtidsfilm.
I den här källarlokalen är det historien som talar. Putsen har ramlat ner och blottat skrevor mellan lysrören i taket. På väggarna hänger foton på brednackade män med boxarnäsor. En champ har varit på plats och skrivit sitt namn över ena kortväggen.
Bland hinkar och säckar
Ringen upptar största delen av golvytan. Ringrepen är gjorda av grön trädgårdsslang, i ringhörnorna hänger rödfläckade handdukar.
Under en av handdukarna skymtar en plastpåse innehållandes toalettpapperstussar, ihoptorkade av blod.
Nedanför finns en spotthink halvfylld med vatten och ett tråg gjort av plåtbleck, breddfyllt med sågspån och snusprillor.
Säckarna som hänger i kättingar över den fria golvytan är av varierande längd och omkrets, flertalet lappade med gaffatejp.
På väggen bakom hänger hopprep och handskar. Sticker man händerna i handskarna märker man att de är fuktiga och luktar ammoniak.
Språkmångfald
Under dagtid är dörren ned till lokalen låst, på kvällarna ställs den på glänt. Värmen stiger med antalet människor som söker sig hit, liksom ljudnivån.
En kille säger något på ett språk som ingen känner till, men eftersom ett av orden klingar likt det svenska för musik, går innebörden fram; han vill att någon sätter på stereon.
Några tjejer tjattrar på spanska inne i köket, som fungerar som omklädningsrum för damerna.
En av coacherna ropar på finska att det är dags att börja träna, annars kan man gå hem, och snart rör sig fötter över golvet.
Tydlig hierarki
De flesta är iklädda boxningsskor, mindre bemedlade har klivit rakt in från gatan i sina sneakers.
På kropparna hänger allt från funktionskläder till utslitna t-shirts och collegebyxor, ingen bryr sig om vilket. Alla lyder under samma regler och inrättar sig i den tydliga hierarkin, där den högst rankade får mest uppmärksamhet.
På krittavlan står skrivet vilka som får sparra, vid ringside står matchmakers och pratar ihop sig om vem som ska möta vem.
Livegenskap
När ringklockan ljuder är boxarna livegna, att vara slav under dessa minuter är det pris de betalar för chansen att slå sig upp.
Precis som Falken, som Harry Ahlberg berättar om i Falkens bana. Boken handlar om arbetaren som blir mästerboxare och gör en klassresa.
För varje matchvinst klättrar han högre. Han byter ut den slitna rocken, skaffar ett tjusigare fruntimmer och försöker dölja sin slang, som för övrigt är den språkstil som boken är skriven på.
En fasad
Falken törstar efter att lämna sin bakgrund, vilket ger honom hjärta att kliva in i ringen. Men när han äntligen når fram upptäcker han att törsten aldrig kan släckas.
Det som glittrade på andra sidan var bara en fasad, och när han blir sviken av sin nya kvinna och profithungriga managers tappar han det som krävs för att vilja kliva in genom den där dörren.
När han äntligen får sin titelmatch slutar det med förvirring, lidande och knockout, där en ny champ koras och Falken blir kastad till rovfåglarna.
Mitt i prick
Många kända författare har försökt beskriva denna värld och denna inre resa som varje boxare gör. Harry Ahlberg räknas inte till de stora, men han är den som träffat mitt i prick.
Bok: Falkens bana.
Författare: Harry Ahlberg.
Förlag: Privatförlaget. (Ursprungligen publicerad 1953.)
