SISTA ORDET Denna vecka publicerades på tisdagen två ekonomiska chockrapporter. Den ena kom från OECD, de rika ländernas ekonomiska samarbetsorganisation. Den andra kom från Konjunkturinstitutet, KI, den myndighet som tar fram ekonomiska prognoser för regeringens räkning.

Både OECD och KI anser att vi underskattat konjunkturnedgångens omfattning och varaktighet. För industrivärlden i sin helhet sjunker BNP med fyra procent i år och arbetslösheten stiger till tvåsiffriga tal i de flesta länder.

Och än värre: återhämtningen kommer sannolikt att ta mycket längre tid än de flesta räknat med. Det kan tre till fem år innan ländernas ekonomier är i balans.

Långvarig lågkonjunktur
Vi bör alltså ställa in oss på en långvarig lågkonjunktur. KI räknar med att 250 000 jobb försvinner fram till slutet av 2010. Det betyder isåfall att arbetslösheten vid denna tidpunkt kommer att vara omkring en halv miljon!

Men förutsättningen för KI:s prognos är att regeringen i år och nästa år stimulerar budgeten med minst 60 miljarder. Annars blir arbetslösheten ännu högre.

Den borgerliga regeringen avvisar dock kategoriskt KI:s råd. Fredrik Reinfeldt säger att vi inte har råd att anslå mer pengar till investeringar, kommuner och arbetsmarknadspolitik.  Det enda vi kan göra är att sitta med armarna i kors och låta arbetslösheten stiga till 11-12 procent de närmaste åren.

Rekommenderad läsning
Reinfeldt borde läsa OECD-rapporten. I denna slås fast att nedgången i världshandeln, som ju drabbar ett exportberoende land som Sverige extra hårt, bara kan lösas genom att industriländerna gemensamt och samlat vågar stimulera de egna ekonomierna så att både import och export tar fart.

Allra mest kan enligt OECD länder med starka statsfinanser göra – och dit hör utan tvivel Sverige. När Reinfeldt och Anders Borg påstår att Sverige gör mer än andra far de med osanning. I själva verket gör Sverige betydligt mindre än andra europeiska länder och än mindre än USA (se till exempel Göran Färms debattartikel i detta nummer).

I ett internationellt perspektiv handlar Sverige inte bara osolidariskt. Vi motverkar också vad som ligger i vårt egenintresse. Vi vinner ju mer än andra på att världshandeln snabbt återhämtar sig. Redan idag hotas var sjätte industrianställd i Sverige av arbetslöshet.

Förskräckande ansvarslöshet
Den borgerliga regeringens ansvarslöshet är förskräckande. Den vill inte förstå att det i en djup lågkonjunktur alltid är klokt att göra sådant som vi under alla förhållanden måste göra eller som vi har stor framtida nytta av.

Vi har alltid råd att utbilda våra barn och ungdomar, ta hand om våra gamla och ge de arbetslösa en anständig a-kassa.

Vi har alltid råd med investeringar. Vi behöver bygga nya bostäder och renovera gamla bostäder, bättre vägar och järnvägar och ställa om energisystemet. Ju mer vi gör på dessa områden desto större blir våra tillgångar.

Reinfeldt säger ynkligt att statsfinanserna inte rymmer sådana insatser. Det är osant på två sätt. För de första har vi stora ackumulerade överskott att ta av. För det andra kan vi omfördela resurser. Om vi behöver mer pengar till skola, vård och omsorg än vad som kan finansieras med befintliga överskott kan vi alltid ta tillbaka en del av de skattesänkningar regeringen beviljat dem som redan har det gott ställt.