Riktat missnöje
KRÖNIKA. "Bondfångeri!" Jag citerar Jimmie Åkesson från i vintras. Han är partiledare för Sverigedemokraterna och han gillade inte moderaternas utspel om svenskkontrakten.
Naturligtvis hade han rätt.
Moderaterna vill locka sverigedemokratiska väljare. Men det är fortfarande mycket som skiljer sverigedemokratisk politik från moderat – eller för den delen folkpartistisk (språktest) eller socialdemokratisk (social turism). Isolerade förslag är inte detsamma som en politisk kursändring.
Väljarmassorna ökar
Men den fråga ingen verkar vilja ställa sig är om den här typen av förslag över huvud taget lönar sig. Det finns två möjliga utfall.
Kanske kan man locka över väljare från högerkanten om man själv flyttar sig högerut (eller åtminstone ger det intrycket).
Det förutsätter att allt annat är lika: väljarna behåller sina grundläggande uppfattningar, och den extrema högern har inget särskilt att sätta emot.
Men å andra sidan kanske dessa antaganden är felaktiga, kanske förändras väljarnas uppfattningar så mycket av hur de etablerade partierna förhåller sig att det i själva verket är den extrema högerns väljarmassa som ökar.
Sköter den då sina kort, är det den som vinner röster, och de etablerade partierna som förlorar.
Inställningsväljare
Ett av de mest aktade namnen när det gäller att förstå sig på den extrema högerns väljare, är tysken Kai Arzheimer, verksam vid universtetet i Essex.
Han publicerade nyligen ett imponerande arbete som täcker alla parlamentsval i Västeuropa mellan 1980 och 2003 (Die Wähler der extremen Rechten, Wiesbaden 2008).
En av hans slutsatser är att den allmänna föreställningen om extremhögerns väljare som protestväljare i största allmänhet, helt enkelt är felaktig.
Extremhögerns väljare är utpräglade inställningsväljare, vilket är vetenskapsjargong för väljare som helt enkelt röstar på de partier som de sympatiserar med.
De röstar inte på den extrema högern för att de är missnöjda i största allmänhet utan för att de är missnöjda med just de frågor som den extrema högern tematiserar: invandringen, integrationen och lag och ordning.
De är politiskt hyfsat välorienterade och de är i allt högre grad kvinnor.
Svår att bli av med
Det finns inget som tyder på att de etablerade partierna på mer än några få års sikt vinner på att gå den extrema högern till mötes.
På lite längre sikt, till exempel under en mandatperiod, brukar de tillfälliga vinsterna istället omvandlas till nettoförluster.
Säg att det är den effekten vi nu ser av Folkpartiets och Socialdemokraternas tramsande under förra valrörelsen.
Moderaterna, som höll förhållandevis rent vid förra valet, lär skapa ny valboskap åt sverigedemokraterna med de senaste utspelen.
Inget av dessa partier lär ha något att vinna på att töja sina ideal.
Tvärtom – ett annat faktum där vetenskapen är tydlig är att när man väl låtit den extrema högern etablera sig, blir man inte av med den.
Mats Deland
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn