På Trollsjögården hålls respekten för de gamla vid liv

Marie Staber tar en korridorpromenad med Bertil Gustaf Nilsson. I höstas arbetade Marie Staber på ett äldreboende som ligger närmare hennes hem, men hon sökte sig snabbt tillbaka till Eslöv. – Det går inte att jämföra Eslöv med andra kommuner. Här finns struktur i arbetet. Alla vet vad de ska göra, och varför.

Två ljud: Loj, somrig dansbandsmusik från radion. Och klirr från kaffekoppar som dukas fram ute i köket. Tillsammans skapar de en lätt, sorglös stämning i lägenheten, där vårljuset får det nystädade golvet att skina.

– Du minns väl hur vi cyklade in till stan du och jag? frågar undersköterskan Marie Staberg med handen på Bertil Gustaf Nilssons axel.

Och visst minns han det: en lugn tur genom Eslöv på en tandemcykel med två hjul baktill. Lika väl som Bertil Gustaf Nilsson minns gården utanför Båstad, där han arbetade i många år. Nu ser han den varje dag på ett stort flygfoto på väggen. Med åldern blir minnena en allt större del av livet.

Bertil Gustaf Nilssons dagar på Trollsjögården har sina rutiner, men också sina avbrott då någonting extra händer. En utflykt, bingo, modevisning, och ibland en fest med anhöriga och personalen på äldreboendet.

Glädjeämnen
För Tyra Falk, som bott på Trollsjögården i åtta år och nu har satt sig tillrätta där ute vid kaffebordet, är baden i bubbelpoolen en höjdpunkt. Hon lyser upp när de förs på tal.

Andra gamla har sina glädjeämnen. När Lisa Eddebrant, anställd på Trollsjögården sedan 23 år, ska beskriva den stora skillnaden mellan förr och nu är det detta hon fastnar för:

– De boende får bestämma mer. Det är de som ska trivas.

Självklart, kan det tyckas, men exempel från andra äldreboenden har visat hur lätt respekten för de gamla kan erodera. Vid Trollsjögården hålls den vid liv. Anställda som har provat att arbeta på äldreboenden i andra kommuner, eller besöker sina gamla föräldrar där, kommer tillbaka och vittnar om skillnaden.

– Den beror inte på pengar, säger Lisa Eddebrant, som jämför med hur hennes far har det på ett boende i en annan Skånekommun.

– Där är de snarare fler personal än vi. Ändå är det skit i lägenheten.

Tydliga mål
Hur förklarar man att ett äldreboende blir bra och ett annat sämre?

Eva Åström, chef för vård- och omsorgsförvaltningen i Eslöv, börjar gärna med att tala om mål. På Trollsjögården har varje anställd, och varje arbetslag, tydliga mål för kvaliteten i boendet. De gamla (eller deras anhöriga) besvarar enkäter där målen följs upp: Kan du lita på dem som tar hand om dig? Är de kunniga? Lyssnar de på dig?

– Målen utgår från de mål som kommunfullmäktige har slagit fast för Eslövs kommun, säger Eva Åström. De bryts ned till mål för varje förvaltning, enhet och arbetslag. Var och en ska veta vad hon gör, och varför.

Klar uppgift för teamledare
Det låter som managementfloskler. Sådant som politiker älskar att besluta om, och som sedan slutar som bortglömda papper i en pärm.

Men på Trollsjögården verkar målen levande. De anställda, och enhetschefen Eva Fernandez, förklarar det främst med att varje arbetslag har fått en teamledare. Som har en klar uppgift: att de boende ska ha det bra.

I början var motståndet stort. Skulle en undersköterska kliva fram framför de andra, få större ansvar och dessutom 1 500 kronor mer i månaden? Men Kommunal stödde idén och följde med Eva Åström ut på arbetsplatserna för att förankra den.

Vågade
Och det fanns undersköterskor som vågade. Marie Staberg är en av dem.

– Det är en svår roll, bekräftar hon. Jag måste alltid föregå med gott exempel. Jag är en i laget, men också arbetsgivarrepresentant.

Som sådan ska Marie Staberg planera arbetet, ge beröm – men också ta svåra samtal. Kanske har någon i laget bristande kunskaper, kanske bemöter någon de gamla fel. Sådana problem, som förr kunde pågå länge innan de blev kända för enhetschefen, tränas teamledarna att ta itu med.

Men för att kunna se de gamla som individer måste också de anställda bli sedda. Förstå vad de ska göra, och känna att de utvecklas. Vid sidan av målen om kvalitet för de boende har därför de anställda sina egna mål.

Lisa Eddebrant och kollegan Eva Nihlén vill till exempel lära sig mer om palliativ vård – hur de bäst ska lindra de gamlas oro och smärta vid livets slut. Sådan utbildning finns nu med i deras personliga utvecklingsplaner.

Och efter utbildningen ska de kunna svara på vilka resultat den har givit för de boende.

Certifiering
Att de anställda förstår vad de ska göra och kan påverka jobbet håller kommunen koll på genom så kallad certifiering. Ett utomstående företag undersöker regelbundet hur Eslöv är som arbetsgivare. Det mäts med hjälp av en brittisk standard, Investors in people, som börjar få spridning i Sverige.

För Marie Staberg har det nya sättet att arbeta blivit ett personligt lyft. Hon möter tacksamma boende, har nöjda kollegor och får själv en möjlighet att göra karriär i yrket.

Eva Nihlén beskriver förändringen enklare:

– Vi har roligt. Och cheferna har blivit mer lyhörda mot oss i personalen. Kommer jag på något jag vill göra, så är de inte oävna.

FAKTA / Arbetsmiljöpris 2006
2004 inledde Eslövs kommun ansträngningarna att sätta brukarnas önskemål i centrum, bland annat genom teamledare i äldreomsorgen. Samtidigt skulle de anställda stärkas.
Vård- och omsorgsförvaltningen i Eslöv vann Stora arbetsmiljöpriset 2006 som Sveriges bästa arbetsplats i offentlig sektor. I januari i år fick Eslöv som första svenska kommun hela sin organisation certifierad enligt en brittisk standard, Investors in people, som kvitto på att kommunen är en bra arbetsgivare.