Ljus i slutet av tunneln för Scania

Fordonsindustrin är nere för räkning. Scania har minskat produktionen till hälften, men vd:n Leif Östling låter sig inte stressas.

– Kriser har alltid funnits. Tittar man på historien för den moderna civilisationen kan man ju nämna digerdöden på 1300-talet. Maken till kris har vi inte varit med om senare.

Omskakande
Den värsta krisen sedan 1930-talet, ropar mediernas krigsrubriker. Arbetare sägs upp och bekymmersrynkorna djupnar i analytikernas pannor.

– Min erfarenhet säger mig att det alltid är den värsta krisen när man befinner sig mitt i den, säger Scanias vd Leif Östling .

– I en kris skakas många människor om, men det är alltid bra att ha lite perspektiv, säger han, och lutar sig tillbaka i den tunga karmstolen i konferensrummet på lastbilstillverkarens huvudkontor i Södertälje.

I 20 år har han lett företaget. Sett kriserna komma och gå. Han minns oljekriserna på 1970-talet då han själv var nyutexaminerad civilekonom och civilingenjör som skulle in på arbetsmarknaden. Strukturomvandlingen som följde när textilindustrin och varven lämnade Sverige.

– Vi gav oss fan på att vi skulle bygga båtar även fast det inte fanns köpare. Det var en förödande politik och varven fick stängas ändå.

Bubblan sprack
Sedan kom 1990-talskrisen och IT-bubblans explosion i början av 2000-talet. Leif Östling ser kriserna som en naturlig konsekvens av marknadsekonomin. Det kommer med jämna mellanrum som en slags självreglering i systemet.

– I bibeln talas det om sju goda och sju dåliga år. Det har alltid gått i cykler, men det härliga är att nu har vi sju goda år och kanske tre dåliga. Det går framåt. De dåliga tiderna blir kortare.

Att krisen nu är djup och att det blir svettigt att ta sig ur den råder det ändå ingen tvekan om. Leif Östling säger att detta är en finansiell kris som skapats av den kortsiktiga kvartalskapitalismen hos pensionsförvaltare, men den drabbar industrin hårt. Och det blir en strukturomvandling även denna gång, framför allt för personbilsindustrin.

Han var med och sålde Saab till GM 1989. Förändringen hade inletts redan då och Saab var för litet för att klara sig självt.

– Sedan fick ju GM andra problem. Det vi ser nu är inte ett Saabproblem utan det ligger hos GM.

Kronkursen hjälper
Leif Östling vill inte sia om svensktillverkade personbilar har någon framtid, men han tror att branschens underleverantörer får räkna med färre svenska och fler utländska kunder i framtiden. De klarar sig dock genom krisen tack vare den svaga kronkursen som ökar konkurrenskraften.

– Det vi ser nu är samma slags dopning av den svenska industrin som i början av 80- och 90-talet. Den svaga kronan fungerar som stötdämpare. Utlandet får ta smällen och betala en del av omstruktureringen i Sverige. Det fungerar, men är egentligen inte särskilt solidariskt.

Lastbilsbranschen klarar sig bättre på sikt, enligt Leif Östling. Både Scania och konkurrenten Volvo Lastvagnar ser han som livskraftiga företag som kan övervintra. Men de väljer olika vägar. Volvo Lastvagnar har varslat hälften av sin svenska personal. Scania har inte varslat alls. I stället har runt 2.000 tillfälligt anställda fått gå.

Facklig flexibilitet
Leif Östling talar varmt om facket som tillåtit många tillfälliga kontrakt. Han ser det som en rättvis väg att skapa flexibilitet.

– De är ett sätt att ordna las på ett bättre sätt för oss. De som går på temporära kontrakt får gå först i en lågkonjunktur. De vet om att de inte har någon anställningstrygghet och vi spelar med öppna kort. De fasta kontrakten är kärnan i företaget som vi försöker bevara.

Nu när produktionen skurits ner får runt 6.000 av de anställda studera på halvtid. Både gymnasiets grundämnen som svenska, engelska och matematik och företagsanpassad utbildning för att förbättra produktionen står på schemat.

– Vi investerar väldigt mycket i kompetens. Det är naturligtvis gambling från vår sida. Det gäller att vi orkar med ekonomiskt, men om marknaden kommer tillbaka bara lite grann kan vi förmodligen ta ett produktionskliv med mellan 20 och 25 procent direkt. Då betalar det sig snabbt.

Krisavtalet kan bli aktuellt
Om det inte vänt till sommaren kan även andra åtgärder behövas. Scania vill i så fall helst använda krisavtalet som IF Metall och Teknikföretagen enats om, och dra ner arbetstid och utgående löner med upp till 20 procent. Enligt Leif Östling är det ett effektivt sätt att minska kostnaderna och undvika varsel, men han vill att även tjänstemännen går med på uppgörelsen. Själv skulle han inte tveka att minska sin egen lön om det behövdes.

– Det känns väldigt viktigt för gruppkänslan att alla är med och bär bördan solidariskt.

Flexibiliteten som länge funnits på Scania, där facket även gått med på stora variationer i arbetstiden, är en förebild till det centrala krisavtalet, enligt Leif Östling.
Han och IF Metalls ordförande Stefan Löfven diskuterade Scaniamodellen några veckor innan krisavtalet slöts.

– Vi sa att just i kristider gäller det att pröva olika instrument och våga testa lite nya saker. Framför allt tror jag att det är viktigt att arbetsmarknadens parter hittar bra lösningar och att vi kommer bort från lagstiftningen.

Synd på huvudavtalet
Ett nytt huvudavtal hade varit ett viktigt steg. Leif Östling tycker att det är synd att parterna gav upp, men säger att det är svårt att ena så många intressen. Splittringen var för stor inte bara mellan parternas intressen, utan också mellan olika branscher och företag inom både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan.

– Även om vi på Scania inte har så stora problem med las och konfliktåtgärder är det ett stort problem för små företag som saknar lokal fackklubbar, och på mindre orter där det bara finns ett fåtal arbetsgivare.

Statligt tillskott
Krisavtalet för industrin är ett steg som fack och arbetsgivare redan tagit för att underlätta för företagen i krisen. Från regeringen vill Scania helst se utbildningsinsatser. Företaget har sökt pengar från Europeiska socialfonden till sin utbildning, men vet ännu inte hur det går. Ett tillskott från staten skulle vara välkommet.

– Vi har ju en tradition i Sverige av arbetsmarknadsutbildningar, men tyvärr brukar de inte ge så mycket. Om man tar pengar från Ams och lägger dem på företagsspecifika utbildningar, som företagen får ansvara för, skulle mycket vara vunnet.

Inflationsrisk
I övrigt tycker Leif Östling att regeringen gjort rätt som varit restriktiv med krisstöd.  Det viktiga är att satsa på trygghetssystem och utbildningar för dem som blir arbetslösa. Om staten försöker stimulera ekonomin är risken stor att inflationen ökar och lägger grunden till nästa kris. Han tycker därför att både fack och företag ska hålla igen på kraven.

– Vi får inte bli populistiska och utöva så stort tryck på politikerna att vi själva blir kvartalskapitalister. Vi måste höja blicken fyra, fem år framåt.  Om vi överstimulerar ekonomin flammar inflationsbrasan upp och det tjänar ingen, framför allt inte de fattiga, på.

Ansvar
I stället för regeringsingrepp vill Leif Östling att fack och arbetsgivare använder krisen till att själva ta ansvar och diskutera framtiden. Frågor som las, konfliktåtgärder och flexibilitet står högt på hans dagordning.

– Det kommer alltid något gott ur kriser för det är så mycket som ställs på sin spets. Men vi måste släppa prestige och gammal retorik och hitta nya lösningar.

Och visst kom det något gott även ur digerdöden, som dödade en tredjedel av Europas befolkning:

– Det fanns för få skrivare, så man måste uppfinna tryckkonsten. Ur kriser kommer något nytt, men det är betydligt bättre att vi har minikriser vart tionde år än att det blir så dramatiskt.

FAKTA / CV för Leif Albert Östling, född 1945

Yrkeserfarenhet
Första jobbet: Hantlangare på pappas byggföretag.
1972-1977 Olika anställningar inom Scania lastbilar.
1977-1981 Chef för avdelningen för långsiktig planering på Scania lastbilar.
1981-1983 Försäljnings- och marknadschef för Scania i Nederländerna.
1983-1988 Vd för Scania i Nederländerna.
1988-1994 Chef för Scania Lastbilar inom Saab-Scania-gruppen och vice vd för Saab-Scania.
1994- Vd och koncernchef för Scania.

Utbildning
Civilingenjörsexamen från Chalmers tekniska högskola 1971.
Civilekonomexamen från Göteborgs universitet 1972.

Utmärkelser
Hedersdoktor vid Kungliga
Tekniska högskolan, 2003.
Hedersdoktor vid Luleå tekniska
universitet, 2003.

Styrelseuppdrag
SKF, ordförande
ISS A/S, ledamot
Teknikföretagen, vice ordf.
Svenskt Näringsliv, ledamot
Kungliga ingenjörsvetenskaps­akademin, ledamot