Tro det eller ej, men raset i svensk BNP visar att svenska företag lever under gynnsamma villkor. När krisen slår till kan de göra sig av med folk och dra ned på produktionen – på ett sätt som företag i andra västländer bara kan drömma om.
 

 

Under sista kvartalet 2008 rasade bruttonationalprodukten med 4,9 procent och tillväxten för hela året sjönk med 0,2 procent. Statliga Konjunkturinstitutet räknar nu med att raset kommer att fortsätta ned ytterligare 3,9 procent under 2009.

Exportberoende
Den främsta orsaken är att Sverige är kraftigt beroende av sin export.
Men BNP-siffrorna visar också att vi lever i ett företagsvänligt land. En orsak till raset är nämligen också att lagerinvesteringarna har tvärdött.
Redan det tredje kvartalet slutade företagen fylla sina lager med ny produktion och under fjärde kvartalet minskade lagren mycket kraftigt.

Men när folk slutar köpa varor är i stället en lagerökning en mer trolig följd. När det som produceras inte kan säljas borde lagren öka, inte minska.

Minskningen av lagren, en nedgång som motsvarar hela 1,8 procentenheter av BNP-minskningen, visar att företagen lyckats få stopp på produktionen extremt snabbt. Mycket snabbare än i de flesta andra länder. Produktionen minskade till med snabbare än vad som var nödvändigt för att följa krisens förlopp.

Neddragningen motsvaras alltså inte av en motsvarande minskning av konsumtionen.

Drömmen är verklighet
Arbetsgivarnas företrädare pratar ändå fortfarande om hur trög den svenska arbetsmarknaden är, hur svårt det är att göra sig av med folk och hur tillväxthämmande det svenska anställningsskyddet är.

Men BNP-raset visar att arbetsgivarnas dröm redan är verklighet i Sverige.

Den enskilt största orsaken till detta industrins snabbstopp är att arbetsgivaren enligt svensk lag har rätt att själv avgöra om det råder arbetsbrist.

Den här utvecklingen har främjats av politiker från alla läger. Även LO har stött utvecklingen, eftersom den ger ett mer konkurrenskraftigt svenskt näringsliv, och i längden ger både fler arbetstillfällen och högre löner när de som tillfälligt blir arbetslösa i en nedgång återigen får jobb.

Men detta har kombinerats med en strategi som säger att ansvaret för de friställda då i stället måste tas av staten.

De måste få utbildning, en anständig a-kassa och kunna försörja sig till dess krisen vänder.

Svårt för facken
Att a-kassan har sänkts och de sociala skydden försämrats har därför ställt facken i en svår situation. Medlemmar kräver lagändringar så att det blir svårare att säga upp folk, och facken förväntas att till varje pris undvika arbetslöshet för sina medlemmar.

Men detta skulle få stora ekonomiska följdverkningar.

På kort sikt skulle vi visserligen inte se ett lika stort ras i BNP. Men risken är att svensk ekonomi i längden skulle förlora i konkurrenskraft, produktiviteten försvagas och BNP långsiktigt försämras.