Skandalpensioner och LO:s inblandning väcker starka känslor hos kommunalare

– Det är som om Dalai lama hade släppt en atombomb. Man blir chockad, säger Zoran Rizovski.

I ett litet arbetsrum på Kommunal i Huddinge sitter fyra fackliga representanter. Zoran Rizovski, Lelle Eriksson, Micke Lindström och Carin Wedin – som påpekar att hon inte är släkt med LO:s ordförande.

De har reagerat starkt på turerna kring AMF-chefen Christer Elmehagens stora pension.

– Jag blir förbannad, de ska veta hyfs, säger Zoran Rizovski.

Svårsmält
Och att LO-basen Wanja Lundby-Wedin är inblandad är svårsmält för de fackliga representanterna.

– Mitt förtroende för henne har minskat eftersom hon själv brukar kritisera sådana här uppgörelse, säger Lelle Eriksson.

Samtidigt säger de fackliga representanterna att de tror på LO:s ordförande då hon hävdar att hon inte känner igen sig i beslutet om Elmehagens generösa pension.

 

Slarvigt
Micke Lindström tycker dock att det är slarvigt att godkänna årsredovisningar utan att ha lagt märke till de höga pensionsinbetalningarna.

– Hon kanske inte hinner läsa allt, säger Micke Lindström och ler snett.

– Men man får inte vara så dålig insatt, bryter Carin Wedin in.

 

Skadat förtroende
LO-Tidningen träffade de fyra kommunalarna­ i onsdags förmid­dag. Skuldfrågan sköts då fram och tillbaka i medierna och det var oklart hur ansvaret skulle fördelas. Klart var dock att en oberoende utredning skulle granska beslutet.

Om Wanja Lundby-Wedin bör sitta kvar som ordförande vill Lelle Eriksson, Zoran Rizovski, Micke Lindström och Carin Wedin ta ställning till först när den utredningen är färdig.

Det är dock ingen tvekan om att affären skadat förtroendet för facket. I måndags var Micke Lindström och Lelle Eriksson ute och värvade medlemmar på skolorna i Huddinge. På förmiddagen var de flesta positiva till facket, men på eftermiddagen kom kritiska frågor om AMF, bonusar och fackets inblandning.

– Många var förbannade, säger Lelle Eriksson.

– Om förtroendet för Wanja sjunker så sjunker det även för oss. Och den som redan varit fackföreningskritisk lär inte bli enklare att värva, fortsätter han.

Lönen vanlig fråga
I arbetsrummet på Kommunals sektion är en av väggarna tapetserad med vykort från olika semestermål, mest från svenska turistorter. Så värst många dyra utlandssemestrar är det svårt att ha råd med.

Lönerna för de fyra fackliga representanterna ligger mellan 21.000 och 24.000 kronor i månaden.

När de är ute och träffar eller värvar medlemmar kommer ofta frågor om vilken lön de har.

– Och då jag svarar 22.000 i månaden är det många som blir förvånade. De tror att jag har mycket mer eftersom jag är från facket, säger Micke Lindström.

 

Fantasisummor
Att Christer Elmehagen fått pensionsinbetalningar i storleksklassen 600.000 till 700.000 kronor i månaden tycker de är obegripligt.

– Det är fantasisummor, säger Carin Wedin.

– Inte ens en storvinst på travet skulle ge så mycket, säger Lelle Eriksson. Det är en roffarmentalitet. De lirar inte i samma verklighet som en annan, fortsätter han.

De har svårt att svara på vad de skulle göra om de fick så mycket pengar. Betala av lånen, säger Carin Wedin. Det går inte att göra av med så mycket, säger Micke Lindström.

Men Lelle Eriksson vet precis vad han skulle göra. Svaret kommer snabbt:

– Jag skulle sponsra Bajen.