Herrklubb såg inte kvinnorna

Hela herrklubben samlad 1938, när de avbrutna arbetsfredsförhandlingarna på Grand Hotel i Saltsjöbaden återupptogs. Längst till vänster i bakre raden LO:s juridiske expert Arnold Sölvén. I sin dagbok berättar han om hur förhandlarna äter middagar tillsammans, tar långa promenader, åker ut och seglar och tillbringar kvällarna med kortspel och groggar – på bekvämt avstånd från familjer.

”Sol, värmebölja… Stor dag för mig…”
Så inleder den fackligt aktive Arnold Sölvén sin dagbok den 12 juni 1936. Han fortsätter:
”Av Landsorganisationen tillkallad som sekreterare och delegerad vid de blivande förhandlingarna med Svenska Arbetsgivareföreningen”

Arnold Sölvén, sedermera förste jurist på LO, har just fått reda på att han ska representera LO i de kommande, historiska förhandlingarna på Grand Hôtel i Saltsjöbaden.

Orden andas optimism, framgången är nära och han beskriver i sin dagbok förhandlingarna fram till den dag i december 1938 när avtalet skrivs under.

Men dagboken speglar också en annan sida, där kvinnor befinner sig i skuggan av skeendena, där arbetsdelningen med män som försörjare och kvinnor som skötare av familj och hem enligt tidens anda är så självklar att den aldrig nämns, bara anas.

Förbigångna samband
Maria Stanfors, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, har studerat både förarbeten, protokoll, Saltsjöbadsavtalet och Arnold Sölvéns dagböcker utifrån könens samhällsställning – och har funnit samband som ofta förbigås.

– En del vill koppla kvinnors starkare ställning på arbetsmarknaden till Saltsjöbadsavtalet, men det blir ett resonemang med stora logiska glapp.

– Det är i stället en lång kedja av förändringar som leder fram till kvinnors starkare ställning, säger hon.

”Så är det bäst”
Arnold Sölvéns fru Elvan hade tagit en fil kand och jobbade periodvis innan hon träffade sin blivande make. När barnen kommer skriver Arnold Sölvén 1934:
”Elvan har slutat sitt förvärvsarbete utanför hemmet, hon får ägna sig helt åt detta. Och så är det bäst.”

Normalt bröts arbetsdelningen mellan könen mest av yngre, ogifta kvinnor, som kunde få jobb som hembiträden, kontorister eller inom den växande handeln och industrin.

Manliga arbetare stred i stället för att öka sin ”försörjningslön” så att också de – likt medelklassens män – lättare skulle kunna försörja familjen utan att riskera att hustrun måste ta ströjobb.

 

Sjunkande födelsetal
Under 1930-talet sjönk födelsetalen. Alva Myrdal klev in som sekreterare i den statliga utredningen Kvinnoarbetet i Sverige, men Maria Stanfors lyfter hellre fram nationalekonomen Karin Kock, Sveriges första kvinnliga minister.

– Hon förekommer väldigt ofta i Arnold Sölvéns dagböcker och är en av ytterst få kvinnor han nämner vid namn. Men han skriver aldrig någonting om Karin Kocks gärning trots att hon gjorde ett enormt arbete med att kartlägga gifta kvinnors arbete.

Andra kvinnor försvinner ännu mer, enligt Maria Stanfors, som Brita Åkerman, en stark chef för Hemmens forskningsinstitut och ordförande i flera statliga utredningar.

Kvinnolöner lägre
Brita Åkerman var gift med den kända ekonomen Alf Johansson och förekommer i Arnold Sölvéns dagbok endast som ”Alfs fru”.

Efterfrågan på arbetskraft ökade och 1939 blev det förbjudet att avskeda kvinnor som gifte sig eller blev gravida. Men kvinnolönerna var fortfarande lägre än männens, och till och med inskrivna i kollektivavtalen.

– Det såg man inte som något problem. Samtidigt kan man inte bara hänvisa till ”tidens anda”. Man såg inte, eller valde att inte se, att det hörde samman med kön och genuskonstruktion.

Könsfrågan tonades ner
Enligt Maria Stanfors kan själva grundtanken i Saltsjöbadsavtalet till och med vara en av orsakerna till att kvinnofrågan inte lyftes.

Före avtalet rådde starka konflikter mellan olika grupper. Nu fick de centrala parterna mer ansvar.

Resultatet blev att LO i sin strävan att bekämpa splittringen också tonade ned könets betydelse och hellre pratade om arbetarklassen som en enhet.

– Det fanns oerhört stora spänningar vid den här tiden, främst mellan arbetare i inhemsk produktion och arbetare i exportindustrin, men i Saltsjöbadsavtalet kom en tydlig centralistisk inställning fram. Ingen ville längre ge för stort utrymme till olika särintressen.

– Följden blev att strukturella problem runt könsfrågor klassades som individuella. I all social omsorg låg det vid den här tiden på individen att företräda ett behov. Ogifta mödrar var själva tvungna att gå till domstol och försöka få understöd av fadern. I dag är det i första hand en fråga för samhället.

 

Gemytligt
Mot den ensamma kvinnans kamp kan ställas den nästan gemytliga stämningen männen emellan på Grand Hôtel i Saltsjöbaden; enligt Maria Stanfors ett utslag av att likar väljer likar.

Arnold Sölvén beskriver i sina dagböcker hur förhandlarna äter middagar tillsammans, tar långa promenader, åker ut och seglar och tillbringar kvällarna med kortspel och groggar.

Alla har de lämnat familjerna hemma och ingenting utanför arbetet pockar på deras uppmärksamhet.

– Visst finns det en klassdimension, men orden speglar det klassiska i att män på ganska osakliga grunder väljer andra män när det till exempel gäller att befordra underlydande eller att ta med nya medlemmar i klubbar.

– Man ser att kön kan förena även när sådant som klass kan splittra.

Samhörigheten saknas
Nu, i mars 2009, har förhandlingarna om ett nytt huvudavtal just spruckit.

Och i dag sitter även kvinnor i toppen på arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

– Jag tror att vi jobbar på helt annat sätt i dag. På 1930-talet anammade förhandlare från arbetstagarsidan lätt medelklass­attributen eftersom det gav den nödvändiga samhörigheten.

– Men den samhörigheten finns inte på samma sätt i dag.

 

Stort språng
Först efter andra världskriget förändrades kvinnors roll på arbetsmarknaden i någon större utsträckning, och det stora språnget kom på 1960-talet. Varför just då?

– Förutom att efterfrågan på arbetskraft ökade tror jag ideologin är oerhört viktig. Det växte fram en strävan att alla individer ska vara självförsörjande och man bygger upp en välfärdsstat med många könsneutrala ersättningar.

– Man har en strävan att alla människor, oavsett kön och bakgrund, ska ta aktiv del av arbetsmarknaden. Det är en grundinställning som förklarar väldigt mycket i Sverige.

Återupptog studierna
Vad hände då i familjen Sölvén?

Jo, Elvan återupptog sina studier utan att berätta det för Arnold och började så småningom arbeta igen.

– Men när hon berättar att hon börjat studera framgår det tydligt i dagboken att han tycker att det är rätt.

– Samtidigt måste man komma ihåg att hon var privilegierad som kunde gå vidare. Även om han jobbade för LO hade familjen hushållerska – och månadshyran för deras lägenhet motsvarade vad en industriarbetare drog ihop på ett helt år.

– Så klasstillhörigheten var oerhört avgörande. Det gjorde att kvinnors möjligheter – och för den delen även männens – var starkt beroende av vilken bakgrund de kom ifrån, säger Maria Stanfors.

FAKTA / Saltsjöbadsavtalet
Saltsjöbadsavtalet skulle ha fått en modern efterföljare när parterna under över ett år samtalat om spelreglerna på arbetsmarknaden. Förhandlingarna sprack den 11 mars i år.
Huvudförhandlarna var män – men de tre organisationerna leds av kvinnor: LO:s Wanja Lundby-Wedin, PTK:s Mari-Ann Krantz och Svenskt Näringslivs Signhild Arnegård Hansen.
1938 års Saltsjöbadsavtal, som undertecknades av idel män, har sedan dess fungerat som en arbetsmarknadens grundlag. Det reglerar förhandlingsordning, konflikträtt och frågor om samhällsfarlighet.

FAKTA / Nya perspektiv
Maria Stanfors undersökning av genusperspektivet i Saltsjöbadsavtalet kan läsas i en nyutkommen antologi, Nya perspektiv på Saltsjöbadsavtalet. Forskare ger inom samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen ger här nya synsätt på Saltsjöbadsavtalet och den svenska modellen (denna gång varken blond eller långbent).

FAKTA / Brita Åkerman, ”Alfs fru”
Brita Åkerman, 1906–2006, var forskare och författare. Hon blev fil lic i litteraturhistoria 1933, var verksam i Aktiv hushållning och Svenska Slöjdföreningen samt en av initiativtagarna till Hemmens forskningsinstitut. Som pionjär inom konsumentpolitik och forskning om kvinnors vardag utnämndes hon till tekn hedersdoktor i Göteborg 1979 och fil hedersdoktor i Umeå 1996. Några av hennes publikationer är bostadsundersökningen Familjen som växte ur sitt hem (1941), och debattboken Makt åt konsumenten (1968), memoarerna 88 år på 1900-talet (1994). Tillsammans med en grupp forskare gav hon 1983–84 ut tre böcker om kvinnors arbete i hemmen.
Källa: Nationalencyklopedin

 

FAKTA / Karin Kock – första kvinnliga statsrådet
Karin Kock, 1891–1976, var nationalekonom och politiker.I april 1947 utnämndes Karin Kock till konsultativt statsråd med uppgift att inom regeringen biträda vid handläggningen av ekonomiska frågor. Följande år blev hon folkhushållningsminister och behöll posten till årsskiftet 1949–50. Karin Kock spelade en framträdande roll i svensk och internationell kvinnorörelse. Politiskt var hon ursprungligen liberal, men övergick under 1930-talet till socialdemokraterna.
Källa: Nationalencyklopedin