Mindre samförstånd på jobbet

Det finns inget samförstånd centralt. Däremot finns det samförstånd lokalt – men det minskar.

Det är en kortkort sammanfattning av svaren från dem som är med i LO-opinion om det havererade huvudavtalet.

– Det har blivit mycket tuffare, tycker Catarina Eriksson, Nyköping, undersköterska och fackligt aktiv i Kommunal.

– Det är mindre samförstånd nu än förr, anser Anders Öhman, Köpmanholmen, bovärd på Övikshem i Bjästa och bland annat klubbordförande i Fastighets.

Christer Larsson, Skutskär, materialhanterare på Ericsson i Gävle och bland annat ledamot i IF Metalls klubbstyrelse, svarar också nej:
– Här utnyttjar företaget alla kryphål i avtal och överenskommelser.

Det här är tre svar som berättar om hur det ser ut på många håll – men inte överallt. Några talar om samförstånd – men de är färre.

– Här finns ett stort samförstånd mellan fack och arbetsgivare. Ibland är det svårt att veta vem som är vem, tycker Marie Kyrk, mättekniker i Volvo PV och medlem, tidigare förtroendevald, i IF Metall.

Veronicha Pettersson, Perstorp, är terminalarbetare på DHL i Klippan och bland annat klubbordförande i Transport. Hon konstaterar kort och gott: ”Allt är rosenrött skimmer så länge vi tycker som arbetsgivaren, men när vi ställer krav finns inget samförstånd kvar.”

– Vi har hög anslutningsgrad, men ytterst få medlemmar som engagerar sig. I stället får man höra: ”Det fixar facket för det har jag betalt för” eller ”du som är facket…”

– Om vi kunde få medlemmarna att bli engagerade skulle vi ha ett starkt fackförbund.

Daniel Hilmér är tidningsbud i Trollhättan och bland annat sektionsordförande i Transport. Han ser inte det havererade huvudavtalet som det största problemet:

– Det stora bekymret är att det inte verkar finnas något samförstånd mellan LO och förbunden, anser han.