Innan den utsatta tiden runnit ut, innan förhandlingarna körts i botten, avslutade Svenskt Näringsliv, SN i förra veckan ensidigt förhandlingarna med Privattjänstemannakartellen, PTK och Landsorganisationen, LO om ett nytt huvudavtal.
Startpunkten var klar. Att parterna och inte riksdagen utformar och tillämpar reglerna på arbetsmarknaden är en central del i den svenska modellen. En modell som har tjänat företag, anställda och svensk ekonomi väl.
En modell som förutsätter att bägge parter verkar för en ömsesidigt hög organisationsgrad med målsättningen att alla på arbetsmarknaden verksamma omfattas av kollektivavtal, företag såväl som anställda.
Det var den gemensamma startpunkten.
I Europa har staten en starkare ställning på arbetsmarknaden
Sverige är nu en del av Europa och medlem i den Europeiska Unionen. I Europas länder har staten av tradition en starkare ställning på arbetsmarknaden och skyddsreglerna för den svagare parten, de anställda, är skrivna i lag och riktar sig främst till den enskilde individen. Detta och kravet på fri rörlighet inom EU utmanar kollektivavtalen, det utmanar den svenska modellen. EG-domstolens dom i Lavalmålet innebär att parterna måste finna former för att reglera gästande arbetares villkor på svensk arbetsmarknad.
Att i en global ekonomi och i en europeisk politisk tradition stärka kollektivavtalens ställning samt stadfästa parternas förhållande inbördes och gentemot staten var PTK:s och LO:s gemensamma målsättning med ett nytt huvudavtal.
Sverige är ett litet land i en stor värld. En värld där det råder en ny ekonomisk ordning med låg inflation och stabila finanser som rättesnöre.
Ordning och reda på arbetsmarknaden med löneökningar utifrån de ekonomiska förutsättningarna och människors krav på rättvisa är i de anställdas intresse. Det ger störst förutsättningar för reala löneökningar och en långsiktig och stark tillväxt i ekonomin.
Målen var starkare facklig sammanhållning och stabil lönebildning
Att med enhetliga regler för lönebildningen skapa förutsättningar för en starkare facklig sammanhållning och en stabil lönebildning var PTK:s och LO:s gemensamma målsättning med ett nytt huvudavtal.
Sverige är i en ekonomisk kris som saknar motstycke i modern tid. Hundratusentals människor kan komma att förlora jobbet. Då drabbas regioner och samhällen. Men för barnen och för familjen är rädslan inför framtiden alltid lika stor när hotet om arbetslöshet står i farstun, kris eller inte kris.
Den svenska fackföreningsrörelsen har trots detta alltid bejakat en strukturomvandling med fokus på de anställdas möjligheter till utbildning och nya livschanser. Det gäller de som drabbas av arbetslöshet men också de som på grund av sitt arbete har en nedsatt arbetsförmåga. Målet är inte och kan inte vara att rädda jobb, målet är att värna de som drabbas och skapa nya livschanser.
Att förbättra möjligheterna till om-ställning med rådgivning och utbildning samt tydliggöra arbetsgivarens skyldigheter till rehabilitering var en av PTK:s och LO:s gemensamma målsättningar med ett nytt huvudavtal.
Svenskt Näringsliv vill ändra på maktbalansen
Svenskt Näringsliv har i takt med att den ekonomiska krisen blivit djupare ställt krav på regler som innebär långtgående förändringar i maktbalansen mellan parterna. SN:s krav skulle ha försvagat de fackliga organisationernas möjlighet att träffa avtal och gjort den enskilde rättslös i sin anställning.
Svenskt Näringsliv krävde bland annat:
• en prövning av om en stridsåtgärd är ”oproportionell” och därmed olovlig, proportionaliteten skulle avgöras i skiljenämnd.
• långtgående begränsningar i rätten till sympatiåtgärder vilket i praktiken skulle innebära en frisedel från kollektivavtal till oorganiserade arbetsgivare.
• förbud mot stridsåtgärder mot företag där fackförbundet saknar medlemmar vilket direkt skapar en utpressningssituation mellan jobb och fackligt medlemskap.
• att kompetens ska vara grund för upprättande av turordning vid arbetsbrist. Då skulle inte kunskap och erfarenhet som nu vägas mot kraven i de arbetsuppgifter som ska utföras utan hela turordningen skulle avgöras av inbördes kompetens. Det skulle i praktiken bli arbetsgivarens ensidiga avgörande och de anställda blir rättslösa.
Under förhandlingarna ändrades förutsättningarna. Den internationella ekonomiska krisen drabbade Sverige med full kraft. Då stiger arbetslösheten, då försvagas den anställda på marknaden. Då blir hotet om konflikter och kostnadsökningar mindre. Då väljer arbetsgivarna den urgamla strategin att söka härska genom att söndra. Därmed försvann viljan till kompromisser med de anställda, till Sveriges, företagens och de anställdas förfång och Svenskt Näringsliv reducerade sig till en tondöv intresseorganisation.
Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande
Per Bardh, LO-avtalssekretare