Svar: Jag är förvånad. I min krönika (27 februari) uttryckte jag oro över den kraftigt växande arbetslösheten bland ungdomar. Jag var kritisk mot att den borgerliga regeringen inte tar den på allvar utan istället ägnar sig åt att försvara en bevisat misslyckad skattesubvention till företag med tom retorik om att oppositionen vill införa en ”ungdomsskatt”. I sin replik väljer de moderata riksdagsledamöterna Hillevi Engström och Tomas Tobé att inte tillföra något nytt till debatten. Istället fortsätter de med sin retorik om ”ungdomsskatt” och att försvara den misslyckade subventionen. Men det var ju just detta som jag var kritisk mot.
Låt oss konstatera fakta. När alliansregeringens politik inleddes i januari 2007 var ungdomsarbetslösheten 20 procent. Ett år senare, i januari 2008, efter ett år av högkonjunktur, samt att regeringens skattesubvention för anställda mellan 19-24 år verkat i ett halvår – då hade ungdomsarbetslösheten stigit (!) till 21 procent. Två år senare, i januari 2009, då skattesubventionen funnits i 1,5 år så är ungdomsarbetslösheten på 24 procent.
Mer än hälften av de anställda i detaljhandeln är under 30 år
Redan innan alliansregeringen sänkte arbetsgivaravgifterna för unga mellan 19 och 24 år var Handels kritiskt. Vi avvisade helt idén om att ungdomsarbetslösheten berodde på att det var för dyrt att anställa ungdomar, vilket Engström/Tobé fortfarande tycks tro. Dels därför att den höga andelen unga i vår sektor bevisade motsatsen – i detaljhandeln är mer än hälften under 30 år. Dels därför att de som hävdar att ungdomar har för höga löner inte vet något om hur verkligheten ser ut. Ungdomar har de facto betydligt lägre löner än äldre – lägre än vad skillnader i produktivitet skulle kunna motivera. Enligt lönestatistiken för detaljhandeln har det kostat cirka 30 procent mer i timlön att anställa en 35-åring istället för en 18-åring.
Nu har vi facit. Alliansens skattesubvention har inte minskat ungdomsarbetslösheten. Istället ska den betraktas som ett bidrag till ökade vinstmarginaler hos företagen. Att denna subvention är dyr och ineffektiv är inte enbart Handels uppfattning. Samma slutsats dras av forskningen, av statliga organ som ITPS och IFAU, samt av Riksrevisionen. Men regeringen blundar för detta och väljer nu att utöka denna misslyckade åtgärd. Det är att misshushålla med offentliga medel. Det är att kasta bort tio miljarder.
De skulle göra större nytta om de satsades direkt i offentlig sektor eller på att höja kompetensen och anställningsbarheten hos ungdomar. Ungdomsarbetslösheten är till stor del strukturell. En fjärdedel av ungdomarna har inte slutbetyg från gymnasiet. För dessa behövs satsningar på kunskapslyft för unga, fler platser på komvux och särskild arbetsmarknadsutbildning. Men här har regeringen dragit ned på resurserna. Ungdomsarbetslöshet beror också till stor del på ungdomars lösare anknytning till arbetsmarknaden. Det gör ungdomar mer konjunkturkänsliga. Ett kraftigt stimulanspaket skulle i dag betyda mycket för ungdomars arbete, men regeringen har hittills inte levererat detta. Ungdomsarbetslösheten är också demografisk. Handels har föreslagit en temporär generationsväxling under fyra år för att kapa de demografiska pucklarna.
Regeringen satsar på något som inte ger jobb
Kort sagt: Av alla åtgärder man kan vidta mot ungdomsarbetslöshet så slösar regeringen enorma pengar på något som bevisligen inte minskar den. Vi riskerar att slå ut en ungdomsgeneration. Då måste man ägna sig åt annat än passivitet och retorik.
Stefan Carlén
Förbundsekonom. Handels
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören
Läs också: ”S vill införa ungdomsskatt”