Utbredd ilska efter krisavtalet

Ilskan är stor på många håll. Här är några röster:

– Nej, nej och åter nej! (Manlig metallarbetare).

– En skandal. (Manlig kommunalarbetare.)

– Idioti. (Kvinnlig handelsanställd.)

Ungefär hälften av nej-sägarna är riktigt arga, som Johan Olin, fackligt aktiv elektriker som jobbar i Stenungsund:

– IF Metall är ett hån mot arbetarrörelsen. De har sålt vårt löfte till reapris, när det inte ens var till salu.

Vad är vårt fackliga uppdrag?
Jessica Persson, Vallentuna, jobbar med skolmåltider och lokalvård. Hon är fackligt aktiv, bland annat vice ordförande i Kommunals sektion och svarar kort och gott:

– Vad är vårt fackliga uppdrag? Att hålla ihop och inte dumpa våra löner och anställningsvillkor!

Marie Kyrk är mättekniker på Volvo PV i Skövde och medlem, tidigare förtroendevald, i IF Metall. På hennes arbetsplats gäller ett tillfälligt avtal om fyradagarsvecka – men hon säger nej till krisavtalet:

– Vad händer om vi ingår ett sådant avtal om lönesänkningar och sedan blir arbetslösa? Får vi då 80 procent på 80 procent i a-kassa? Vad vann vi då? Förlängde vi bara pinan?

Mikael Celik, Södertälje, är motormontör på GM och ledamot i IF Metallklubbens styrelse. Han jobbar också fyradagarsvecka. Företaget betalar halva lönen den lediga fredagen.

Han säger ja till krisavtalet.

– Jag tycker att IF Metall gjorde rätt, men jag tror inte att det hjälper så mycket i slutändan.
Sympati och förståelse trots ilskan
Trots all ilska finns det en del sympati och förståelse för IF Metalls bevekelsegrunder.

Hans Hahn, Göteborg, jobbar med habiliering på Kofferdalens äldreboende och är arbetsplatsombud i Kommunal. Han ”förstår IF Metalls dilemma men accepterar det inte”.

– För att rädda människor och inte arbeten krävs en stat som tar ansvar och upprätthåller tryggheten. IF Metall måste ta ett stort pedagogiskt ansvar för att föra ut sambandet mellan avtalet och politiken, anser han.