IF Metalls avtal är ett trendbrott i den svenska modellen. Frågan är om det är berättigat under de extraordinära omständigheter som nu råder i ekonomin.

  /media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysmk.png

En bärande del i den svenska modellen är att bejaka strukturomvandlingen. Lönerna hålls uppe och företag utan långsiktig hållbarhet tillåts gå omkull även om det tillfälligt kostar arbetstillfällen.

LO har stött denna linje men kräver en hög a-kassa som bärande understöd.

Vinsten med detta är uppenbar. Sverige har ett näringsliv i världsklass. Det ger både högre löner och bevarar Sverige som ledande exportnation.

Annan väg
Varför väljer då IF Metall en annan väg, låt vara tillfälligt?

En orsak är regeringens nedmontering av a-kassan.

Det understöd som är en förutsättning för den svenska modellen har mer eller mindre satts ur spel.

Med en arbetslöshet inom IF Metall på snart 20 till 25 procent kan det vara naturligt att hellre förespråka deltid med 80 procent av lönen än att skicka ut medlemmar till en a-kassa som bara ger 54 procent av lönen för en genomsnittlig metallare.

Onormal konjunktur
Ändå är det starkaste skälet till IF Metalls ja troligen ett annat.

I en normal lågkonjunktur bidrar den svenska modellen till att långsiktigt stärka svenskt näringsliv. Men enligt IF Metall är det ingen normal lågkonjunktur vi upplever.

Det är ett tillstånd där även starka och långsiktigt hållbara företag riskerar att slås ut eftersom bankväsendet – inte industrin – har begått misstag.

Övervintring
För att hjälpa dessa företag  att övervintra och därmed rädda långsiktigt hållbara arbetstillfällen går facket med på kollektiv deltid.

Hur många varsel som nu läggs i företag som egentligen är starka, och hur många som läggs i gamla strukturer som helst aldrig ska återuppstå, är svårt att säga.

Men det är inte bara bankmän som har begått misstag.

Saab har, hur obehagligt det än är, i delar av sin tillverkning en betydligt lägre produktivitet än många andra bilfabriker.

För de delar av företaget som halkat efter övriga världen finns inte tillräcklig konkurrenskraft, vare sig de anställda går ned på deltid eller sänker sina löner.

Bankkris spiller över
För andra delar av industrin kan IF Metalls resonemang vara riktigt. Tecken tyder på att även företag som går med stor vinst blir av med sina banklån och får penningflödet strypt eftersom bankerna har svårt att klara sina egna affärer.

Här är det finanskrisen som hotar arbetstillfällen i industrin, inte företagens långsiktiga bärkraft.

Kanske blir IF Metalls linje en riktig uppgörelse för en del företag (i den mån parterna lokalt verkligen kommer överens) men det blir problem att identifiera vilka företag som verkligen har en underliggande kapacitet och vilka som inte har det.

Det är också viktigt att avtalet verkligen blir tidsbegränsat.

Industrin speciell
Nu hoppas arbetsgivare i andra sektorer på liknande avtal, men industrin är speciell med sin internationella konkurrens.

Att bland andra Kommunal säger nej till en liknande överenskommelse är därför naturligt. Ett avtal av samma slag inom offentlig sektor skulle vara förödande för svensk lönebildning.

FAKTA / Avtalet gäller i drygt ett år som längst
Avtalet är tillfälligt och gäller som längst till den 31 mars 2010.
• Uppsägningstiden är tre månader. Om det centrala avtalet sägs upp upphör även de lokala avtalen på området att gälla.
• Det har tecknats med Teknikarbetsgivarna, Teko, arbetsgivarorganisationerna i Metallgruppen och i Industri- och kemigruppen.
• De anställdas utgående lön kan sänkas med maximalt 20 procent om utbildning införs eller arbetstiden sänks i samma omfattning.
• Sänks arbetstiden mindre ska även lönesänkningen vara mindre. Sänks arbetstiden mer bli lönen fortfarande 80 procent.
• Den sänkta arbetstiden eller utbildningen kan omfatta hela eller delar av personalen.
• De lokala parterna måste vara överens och teckna ett lokalt avtal för att företag ska få vidta åtgärderna.