Jag blev glad när jag läste den nordiska fackliga samarbetsorganisationens (NFS) plattform inför EU-valet. Inte för att jag delar allt som står där. Men det som gladde mig särskilt var att de först och främst lyfter fram behovet av att ändra Lissabonfördraget för att komma till rätta med de inskränkningar i fackliga fri- och rättigheter som EG-domstolen slagit fast under senare år. Den fria rörligheten får inte som nu leda till att nationella regler som slagits fast i kollektivavtal och lagar, till exempel konflikträtten, ställs åt sidan.

I EU-parlamentet utarbetade vår partigrupp ett förslag i höstas som till sitt innehåll stämmer bra överens med NFS plattform. Förslaget gick ut på att strejkrätten skulle överordnas marknadsfriheten, och att detta skulle skrivas in i ett socialt bindande protokoll till EU:s fördrag.

Tyvärr röstades förslaget ned med 415 röster mot 104. Det ansågs rubba balansen mellan de två stora partigrupperna, socialisterna och kristdemokraterna/konservativa, som i arbetsmarknadsfrågor ofta träffar gemensamma uppgörelser före omröstningarna.

Inte för sent att kräva en fördragsändring
Även om NFS är oprecisa när det gäller tidpunkten för att ändra fördraget så är vänsterpartiet överens om i vilken ände man måste börja. Först måste fördraget ändras. Det är helt nödvändigt för att neutralisera marknadens överhöghet inom EU. Detta kan ske genom en ny skrivning i fördragstexten eller ett juridiskt bindande protokoll. Vilken metod man väljer är ingen huvudfråga, den juridiska statusen är densamma. Först därefter kan utstationeringsdirektivet och andra förslag anpassas till de nya grundläggande principerna.

Enligt min uppfattning är det bråttom. Marknaden har en tendens att agera med ljusets hastighet. Eftersom Irland inte har antagit Lissabonfördraget så finns fortfarande chansen att resa frågan om en fördragsändring. Missar vi den chansen så kan det dröja många år innan fördraget åter öppnas. En del menar att en ytterligare chans finns när Kroatien söker medlemskap. För mig känns det en smula osmakligt att ta Kroatien som ett slags gisslan för ett problem som de är helt oskyldiga till. Dessutom är det oklart när deras medlemskap blir klart.

Facket måste massmobilisera
Det går att ifrågasätta realismen i att kunna ändra fördraget i en alltför radikal riktning. Den borgerliga dominansen är stark inom EU:s institutioner och i medlemsländerna.

Och den som tror att det räcker med att agera inom systemets ramar är naiv.

Arbetarrörelsen kan endast nå framgång genom massmobilisering från den europeiska fackföreningsrörelsens sida. Vi såg att det lyckades inför beslutet om att ändra arbetstidsdirektivet.

Just nu jäser det i Europa som en följd av den ekonomiska krisen och EG-domstolens nyliberalt färgade beslut. Det kan öka chanserna till att ändra styrkeförhållandena mellan marknad och social rättvisa.

Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker (V)
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören