MINIMINNE 5/5. Ivar Los och Fridegårds böcker fanns hemma och ledde mig in i litteraturen.

Stig Sjödin och Birger Norman sökte jag upp i fackförbundspressen.

Stigs Sotfragment har jag burit med mig sen unga år.

Eskilstuna
När min första roman kom ut hade jag skrivit i Folket några år.

För att undvika vänskapsrecension vände redaktionen sig till Stig, som recenserade romanen i tidningen.

En tid senare var Stig inbjuden av arbetarekommunen att göra en syneförrättning, som resulterade i några dikter i samlingen Livets starka smak.

Då träffades vi första gången, möttes på redaktionen och på en uppläsningskväll då Stig hade publiken helt i sin hand.

Hågkomster av Ivar
Under hela 80-talet höll vi reda på varann genom våra kontakter med Sören Fallberg, möttes även i vardag och fest.

Stig och Sören träffades regelbundet på Centralens restaurang och det hände att jag anslöt mig till bordet. En gång när Ivar ännu fanns i livet gjorde Stig, Sören och jag sällskap till Ivar Lo-prisutdelningen.

Då Ivar begravdes väntade Stig och Sören på mig när jag kom med tåget till Centralen.

Vi köpte varsin ros, gick tillsammans till begravningen och samlingen på Den Gyldene Freden, innan vi avslutade dagen på Centralens pub.

Stig berättade, sköljde ner sina Ivar Lo-minnen med vatten och vi andra runt bordet fyllde i med våra hågkomster över varsin öl.

Läs också: Håkan Boström minns Birger Norman.
Läs också: Håkan Boström minns Sandro Key-Åberg.
Läs också: Håkan Boström minns Sven O. Bergkvist.
Läs också: Håkan Boström minns Karl Rune Nordkvist.

Håkan Boström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn