Många förlorar sin a-kasseersättning på felaktiga och rättsosäkra grunder, visar en granskning.
– Andelen avanmälda förefaller oroande hög. Den som exempelvis inte medverkar till att skriva handlingsplan ska absolut inte avanmälas, säger Bo Lundgren enhetschef på Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF.

Avanmälan innebär att en arbetsförmedlare på egen hand ser till att en arbetslös blir av med sin ersättning. Det kan till exempel ske om den arbetslöse inte kommer till ett möte med sin arbetsförmedlare. Avanmälan kan sedan tas tillbaka om den arbetslöse senare väl besöker sin arbetsförmedlare.

En enkätundersökning som IAF gjort visar dock att en tredjedel av arbetsförmedlarna avanmäler dem som inte medverkar till att göra en handlingsplan. Mer än en femtedel av förmedlarna avanmäler arbetssökande som de inte anser är arbetsföra. Andra avanmäler arbetslösa när de inte söker lämpligt arbete eller tar ett lämpligt arbete.

Komplicerade skäl
Bo Lundgren på IAF säger att en del av förklaringen kan ligga i att det handlar om enkätundersökning och att det kan ligga mer komplicerade skäl bakom avanmälningarna än de enkla svaren i undersökningen. Det kan vara rimligt att avanmäla någon om både förmedlaren och den arbetssökande är överens säger Bo Lundgren. Om minsta oenighet råder ska a-kassan avgöra om den arbetssökande har rätt till a-kassa. Problemet med en avanmälan är att den arbetssökande inte har några möjligheter att överklaga en avanmälan förklarar Bo Lundgren.

Samma inställning har A-kassornas Samorganisation, SO.

– I vissa fall blir det alldeles tokigt med en avanmälan. Om den arbetslöse anser sig ha blivit felbehandlad är det mycket svårt att driva sitt ärende, säger Anders Wickander på SO.

Det vanliga är att en arbetslös som bryter mot reglerna blir rapporterad till sin a-kassa, som bedömer rätten till ersättning. I den hanteringen har den arbetslöse möjlighet att argumentera och även överklaga a-kassans beslut. Rapporten till a-kassan kallas underrättelse.

IAF har i sin undersökning också frågat om  i vilken utsträckning regelbrytarna rapporteras till a-kassan. Resultatet är att 44 procent av regelbrytarna år 2007 inte belastas med en underrättelse. Det innebär att 13 000 fick sin ersättning ifrågasatt medan 10 000 slapp underrättelse för sitt regelbrott. En liknande undersökning år 2003 kom fram till 80 procent av dem som bröt mot reglerna inte rapporterades till a-kassan.

Enligt den senaste undersökningen var det vanligast att arbetsförmedlarna lät bli att skicka en underrättelse när det handlade om oförmåga att ta ett arbete och när de anvisade inte sökte lämpligt arbete. En förklaring kan vara att förmågan att ta ett arbete är mycket svår att bedöma och när det gäller dem som inte sökt anvisat arbete nöjde sig förmedlarna många gånger med att förklara reglerna.

När det däremot gäller dem som tackat nej till ett erbjudet arbete skickade arbetsförmedlarna i stor utsträckning underrättelse till a-kassan.