När högeralliansen presenterade sitt samarbete under välregisserade former 2004 var det Maud Olofssons gård – och badtunna, som en extra gemytlig detalj – i Högfors som var skådeplatsen. När vänsterpartierna offentliggjorde ett möte kring sitt samarbete häromveckan, var det på den historietyngda socialdemokratiska kursgården Bommersvik.

Vad spelar det för roll? kan man fråga sig. Visst är innehållet i politiken intressantare än den yttre symboliken, eller borde vara det åtminstone. Men bara det faktum att högeralliansen har lyckats få det att framstå som om enighet kring en politisk ”produkt” är viktigare än en mångfald av politiska alternativ säger något om vilken betydelse marknadsföringen har.

Partiledarnas bostäder signalerar kärnfamilj och välstånd

De flesta är väl överens om att valet av Maud Olofssons hem som plats för höger-alliansens födelse syftade till att framställa högerpartiledarna som folkliga och jordnära. Likaså uppföljningen; ett möte i Göran Hägglunds villa i Bankeryd. Men det var inte vilken folklighet som helst. Snarare slog man fast att det privata hemmet – i form av en gård eller åtminstone en villa – är en central utgångspunkt för allianspolitiken. De viktiga väljarna och medborgarna är de som kan identifiera sig med den typen av boende, med allt vad det signalerar av kärnfamiljsliv och ekonomiskt välstånd en bit över medel.

Valet av de små orter där Olofsson och Hägglund bor skulle kunna tänkas handla om en vilja att synliggöra landsbygden, rentav glesbygden i fallet Högfors, men anspelar nog mest på en förmodad längtan tillbaka till något ursprungligt svenskt. Åtminstone Olofssons röda gård med vita knutar; Hägglunds mexitegelvilla kanske kan ses som en uppdaterad version. Bankeryd är dessutom kopplat till ett eget paket av geografisk symbolik. Det ligger ju i en trakt som förknippas med frireligiositet och konservatism kombinerat med flit, företagsamhet och ”Gnosjöanda”.

Valet av Bommersvik som mötesplats för vänsterpartierna inger förhoppningar

Högeralliansens mötesplatser visar sig alltså ha ett symboliskt innehåll som liknar deras politik. Mot den bakgrunden ger valet av Bommersvik som mötesplats för vänsterpartierna förhoppningar. Istället för att i småborgerlig anda visa upp någons hem möts man i offentligheten, på en plats där folk har samlats för att skaffa egen kunskap och diskutera politik och arbetsliv. Där det inte har behövt spela någon roll om man bor i villa eller i förortslägenhet, och där vanliga rörelseaktiva och toppolitiker har kunnat träffas. Man skulle förstås kunna invända att valet av en socialdemokratisk kursgård antyder att de tre samarbetspartierna inte direkt är jämbördiga, men socialdemokraterna har ju å andra sidan haft flest väljare hittills.

Dessutom symboliserar valet av just en kursgård något av det mest sympatiska i arbetarrörelsens historia, nämligen den demokratiska och demokratiserande diskussionen om avgörande politiska frågor.

Hanna Pettersson, doktorand i rättsvetenskap
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören