Tonerna flyger fritt i fångarnas kör
 |
| Andningen är grunden till allt, förklarar körpedagogen Staffan Lindroth. |
Fångarnas kör ger hals. Men glöm klassiska mästerverk och opera. Den äkta varan finns på Viskananstalten, fem mil väster om Sundsvall.
– Ska’ru ha’rej en kriminalvårdsbakelse?
Staffan sträcker fram en torr veteskorpa med ett centimetertjockt lager bordsmargarin.
I den ödsliga matsalen på Viskananstalten sitter fem män i kriminalvårdens grå byxor och roströda fleecetröjor och knaprar skorpor.
Det är onsdag eftermiddag. Anstaltens kör, Vägen ut, har kafferast.
Kraftfulla toner
– Åååååh. Åååååh. Ååååh.
Kören sträcker upp armarna i luften och stönar fram ljud. Sakta förvandlas stönen till rena kraftfulla toner.
Andningen är grunden till allt, förklarar körpedagogen Staffan Lindroth i det trånga övningsrummet bredvid matsalen. Det vet sångarna redan, de flesta har varit med förr. Bara Kalle är ny för året.
– Det ska bli kul, men tyvärr muckar jag snart så jag hinner bara vara med tre gånger, säger han.
Öppen anstalt
Viskananstalten är en öppen anstalt med 118 platser, som främst specialiserat sig på relations- och sexualbrott. De flesta intagna är där kortare tid än ett år och omsättningen i kören är hög. Det skiljer den från andra körer, enligt Staffan Lindroth.
– Det får man ta. Vi är ju inte här för att prestera utan för att mötas, sjunga och ha kul ihop.
Men han är ändå lite oroad. Körens samtliga tenorer ska mucka inom en månad.
– Ni kan väl fixa förlängning? Nån måste ju ta ansvar för kören, säger en av dem, Pierre, till de andra.
Lättar på trycket
Han är den enda som inte sysslat med musik tidigare. Några har spelat i punk- och hårdrocksband, men bara den äldste av de intagna, Staffan, har sjungit i kör.
– Jag var med i Stockholms gosskör i forntiden. Sen dess har det bara blivit lite karaoke, säger han.
Pierre hamnade i kören av misstag. Han råkade svara ja på fel fråga när anstaltschefen Ingrid Norberg undrade om någon ville vara med.
Nu vill han fortsätta med sången även när han muckat. Målet är att sjunga solo på sitt eget bröllop, som han hoppas blir av snart. Han har också märkt att han mår bra av att sjunga.
– Det lättar på trycket. Oavsett hur man känner sig när man kommer hit känner man sig bättre när man går härifrån. Man får tänka på något annat.
På betald arbetstid
Körsång passar också i kriminalvårdens uppdrag, att de intagna ska komma ut med bättre förutsättningar till ett bra liv.
– Alla körer jag känner till behöver basar och tenorer. I en kör bryr sig ingen om vem man är, vad man gör och om man har suttit inne. Man bara sjunger tillsammans, säger anstaltschefen Ingrid Norberg, som startat kören.
Hon låter kören öva på betald arbetstid, och det är uppskattat.
– Annars skulle jag ha varit där nu, säger Kalle och pekar mot köket, där vitklädda män förbereder kvällsmaten.
En av dem dansar retsamt fram till honom och nynnar ”When the moon hits your eye like a big pizza pie, that’s amore…”
De andra flinar. De är vana med gliringar. Att sjunga i kör är mer töntigt än macho.
Om skor och människor
Kalle är nöjd med sin första körövning. Och med låtvalet, Somliga går i trasiga skor, av Cornelis.
– Den handlar ju egentligen inte om skor, utan om oss, säger han.
– Och om mig, svarar körledaren.
– Menar du versen om djävulen? undrar Pierre, och alla skrattar.
De tömmer sina kaffekoppar. Pianot och noterna väntar.
FAKTA / Enda anstaltskören
Viskananstaltens körverksamhet sker i samarbete med Musik i Västernorrland, som bidrar med en körpedagog. Kören har också en fadderkör, Stöde gospel, som ibland uppträder på anstalten och sjunger med de intagna. Vägen ut-kören har funnits i tre år och är troligen den enda anstaltskören i Sverige.
