MINIMINNE 4/5. Ekmöbeln, sa Karl-Rune Nordkvist som svar på frågan när sveket började. Den kom in i svenska arbetarhem på 20-talet, man försökte lyfta sig ur sin klass och tog ett litet kliv mot borgerligheten.

Vi kom med böcker på samma förlag och var kallade till försäljningskonferens.

Hans ord väckte förundran.

Han sa att ekmöbeln trängde ut pinnstolarna, den ställdes in i svala, oanvända finrum och när utdragsskivan inte längre höll ihop halvorna kom sprickan.

När han sa att arbetarklassen med ekmöbeln anammat värderingar från en annan samhällsklass blev tystnaden bland marknadsförarna kompakt.

Muntliga skrönor
Det var mitt första möte med Karl Rune.

Några år senare åkte vi tillsammans på ett par ABF-turnéer, en i Norrbotten och en i hans hemtrakter, Hälsingland och Gästrikland.

Han är den ende författare jag rest tillsammans med som aldrig hade en bok med sig.

På uppläsningarna drog han en muntlig skröna; kanske den om sitt liv vid filmen eller den om järnspisen som flöt förbi i vårfloden.

Två frågor
På en ABF-samling i Gällivare skulle Karl Rune och jag ge råd till blivande författare.

Vi mötte skrivintresserade människor och Karl Runes råd var enkla.

Innan du börjar skriva ska du ställa dig två frågor: Har jag något att berätta? Varför ska jag berätta det?

När du kan svara på frågorna är det dags att börja skriva.

Läs också: Håkan Boström om Birger Norman.
Läs också: Håkan Boström om Sandro Key-Åberg.
Läs också: Håkan Boström om Sven O. Bergkvist.
Läs också: Håkan Boström minns Stig Sjödin.

Håkan Boström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn