MINIMINNE 3/5. Min tidigare fackliga erfarenhet gjorde att jag efter några år och böcker fick frågan om jag var beredd att ta på mig styrelseuppdrag i Rabén & Sjögrens författarklubb, landets enda förlagsanknutna författarklubb.

Tack vare det fick jag inblick i förlagsarbetet, samarbetade med flera av förlagets författare, mötte förlagsledning och kooperativa företrädare.

Hjälpte en nykomlig
En av dem jag delade styrelsearbetet med var Sven O. Bergkvist, en av ”sotarförfattarna” som debuterat med en roman han skrivit under sin långa sanatoriekonvalescens. Sven O. Var vänlig, såg till de minsta och hjälpte gärna en nykomlig.

Efter ett sent styrelsemöte skjutsade han mig till Rosersberg, där jag då gjorde en vapenfri repmånad.

Island
När vi möttes hade han nyss varit på Island, ett land vars litteratur och författare han gärna berättade om.

— Sök ett resestipendium, när du fått det säger du till så ska jag hjälpa dig att få kontakter, sa Sven O.

Ett år senare stod jag med ett resestipendium på fickan och fick med Sven O:s hjälp kontakt med Islands författarförbund och poeten Jóhann Hjálmarsson.

Det är trettio år sen Sven O. väckte mitt intresse för modern isländsk litteratur. Jag har följt den sen dess, min vänskap med Jóhann har blivit bestående och utvecklats i brev, böcker och många möten genom åren.

Läs också: Håkan Boström minns Birger Norman.

Läs också: Håkan Boström minns Sandro Key-Åberg.
Läs också: Håkan Boström minns Karl-Rune Nordkvist.
Läs också: Håkan Boström minns Stig Sjödin.

Håkan Boström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn