/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt 2009/blygruva0709.jpg
 

En filmupplevelse jag unnar många är Maria Söderbergs dokumentation av när den 86 meter höga betong­laven vid blygruvan i Laisvall, Arjeplogs kommun, revs hösten 2006, fem år efter nerläggningen. (En lave är det höga torn dit malmen fraktas upp för att sen ramla ner och krossas.)

Det märkliga med den filmen är stämningen.

Laven ska ner bara, och ingen vet riktigt varför. Sen, i det ögonblick när den första sprängningen misslyckas, sker ett slags uppvaknande.

Minnesmärke
Hela bygden är ju på plats. Först kommer ett skratt, sen utbringar nån spelevink ett ”Länge leve laven!” och man får se tomheten i sprängarbasens ansikte.

Och det är inte ett dugg roligt. Bara förfärligt sorgligt. Som en misslyckad begravning.

Samtidigt kommer insikten. Laven hade kunnat få stå kvar. Som en del av fjällandskapet. Som ett minnesmärke över gruvan där så många arbetade, där så många dog.

Nu i efterskott finns i alla fall ett museum. Som lär gå bra.

Fångar tidens gång
Filmen – Länge leve gruvan! – har ännu inte visats offentligt. Men den ihärdiga Maria Söderberg har för egenhändigt satsade pengar samlat 25 år av reportage till ett bokverk, utgivet på egna förlaget Midsommar: Blygruvan i Laisvall.

Om filmen är uppbyggd kring ett enda ögonblick så fångar boken tiden som går. Man känner vad mänskorna tänker, oavsett om det är uppställda porträtt, situationsbilder från arbetspass, fikastunder, fackmöten – eller bara snapshots av intressanta detaljer.

Empati
Det är nästan som att ha varit där och upplevt temperaturerna och färgerna, hört bullret. Men boken förmedlar också någonting kanske ännu märkligare: känslan av tillhörighet och av hur den efterträds av en motsvarande vilsenhet när nerläggningen dyker upp, först som möjlighet, sen som faktum, sen som glimtar av var folk hamnade efteråt och vad det blev av samhället Laisvall.

Texterna har samma empati och gör nedslag som tillhopa bildar en kollektiv erfarenhet, förstärkt av en utförlig kronologi som redovisar alla tillbyggnader, chefsbyten, dödsolyckor och kriser.


FAKTA / Blygruvan i Laisvall
1938: Geologen Fritz Kautsky finner blymalm vid Nolitjärn öster om Laisvallby.
1943: Driften påbörjas.
1945: ”Lappmarksdoktorn” Einar Wallquist utses till företagsläkare. Värdet av hans insats är omstridd.
1950-tal: Det stora antalet silikosfall blir en skandal på riksnivå, och skildras av Kurt Salomonsson i romanen Grottorna.
2001: Gruvan läggs ner.

FAKTA / Maria Söderberg
Född 1959 och uppvuxen i Arjeplog.
Fotograf och filmare.
Slog igenom med fotoreportage från Afghanistan på 80-talet. Har även skildrat Ryssland och Vitryssland.


Se också Maria Söderbergs webbplats om gruvan i Laisvall