Oförargligt trivsamt
KRÖNIKA. En kompis med enbart markkanaler blir stött om han inte hittar något i tevetablåerna redan på morgonen, känner sig utesluten.
En annan mäter sin sociala ålder genom att räkna ut hur många gånger hon redan sett de långfilmer som annonseras, särskilt i SVT-kanalerna.
Själv är jag lockad av att SVT-kanalerna liksom alltid landar i att det finns en fortsättning på saker och ting. Och att tillvaron i stort sett är sig lik, från dag till dag. Det är något oförargligt trivsamt med detta.
Orienteringspunkt
Visserligen är SVT nästan jämt sysselsatta med en ängslig moderniseringsiver där man putsar på sin nydanande framtoning.
Men det som skiner igenom är alltså snarare ångtevens funktion som vägmärke i tillvaron, den där knarriga blandningen mellan runsten, kurator och reseledare med pekpinne.
Och fortfarande dominerar SVT-kanalerna på ett intressant sätt i papperstidningarnas teveguider, utgör orienteringspunkten under läsningen.
Man tappar inte bort sig i, kommer inte på avvägar. Genrernas indelning tycks bygga på en än så länge hållbar överenskommelse.
Teveprogrammens planering kan, om man insisterar, ses nostalgiskt, som ett uttryck för att den medborgerliga statsmakten fortfarande är en gångbar idé.
Radiokören
Kanske är det också därför som kampanjen där radiokören gör hembesök och hyllar olika licensbetalare blivit en hit. Jämfört med systemet med de ambulerande kontrollanterna, alltså.
Vem vill inte vara medborgare i en tillvaro som hänger ihop från dag till dag och där man behandlas förtroendefullt?
Radiokören kan gärna få jubelsjunga lite i det ärendet också.