Kultur

Birger

MINIMINNE 1/5. En julidag 1969 skrev jag ett brev till Birger Norman och sände det till tidskriften Böckernas världs sommartävling Brevet till din favoritförfattare.

På hösten bjöd arbetarekommunen in Birger till en syneförrättning.

Jag hade inte hört något från tidskriften, visste inte om Birger fått mitt brev och blev mycket överraskad när han ringde mig.

Birger var i stan och undrade om vi kunde träffas.

Han kom hem en kväll, mitt första möte på tu man hand med en författare, dessutom en som jag regelbundet läste i Metallarbetaren och Kommunalarbetaren.

Att återvända
Birger hade besvarat mitt brev och sänt det till tidskriften. Vi talade om fackligt engagemang, som jag tagit upp i brevet. Jag fick höra honom berätta om prosadikter jag brukade återvända till: ”Recept”, ”Hur man gör personalchef av en fackföreningsordförande” och ”Dosan, om de bortrationaliserade”.

Birger talade om Ådalen och minnesboken Ön, sa något som påverkat mig sen dess; vetskapen om att man aldrig kan återvända, man kan resa tillbaka men aldrig återvända.

Integritet
Som minne gav han mig en signerad diktsamling. Våra brev publicerades i tidskriftens julnummer 1969.

Några år senare fanns vi på samma förlag. Där möttes vi flera gånger. Från författarklubbens möten minns jag hans insiktsfulla repliker, och att han alltid var mån om sin integritet.

Läs också: Håkan Boström minns Sandro Key-Åberg.
Läs också: Håkan Boström minns Sven O. Bergkvist.
Läs också: Håkan Boström minns Karl-Rune Nordkvist.
Läs också: Håkan Boström minns Stig Sjödin.

Så här såg brevväxlingen Boström–Norman ut när det begav sig: