Krigstillstånd

NOTIS. I Fausta Marianovic roman Sista kulan sparar jag åt grannen (Bonniers) är huvudpersonen på väg för att hämta hem sin son från fronten.

Hennes gamla mamma säger: ”Tänk om alla mödrar skulle ge sig iväg ut till fronten för att leta efter sina söner! Hur skulle det se ut? Vad skulle det vara för ett löjligt krig?” Och huvudpersonen svarar: ”Om de bara gjorde det, å tänk om de ändå gjorde det!”

Krigsvägran
Ja, tänk om… Marianovic roman är befriande klarspråklig. Dess huvudperson framhärdar i att nämna saker vid deras rätta namn – det är hennes krigsvägran.

All krigföring bygger på ett avhumaniserande av den andre, och ett mentalt krigstillstånd kännetecknas av att man börjar låta ord betyda olika saker i olika sammanhang. En motståndshandling kan då vara att försöka återupprätta ordens betydelser.

Ord som inte glider
En bomb är en bomb, vem den än faller på.

Ett ghetto är ett ghetto, var det än ligger och vilka som än spärras in i det.

Ett människoliv som släcks är ett universum som försvinner och aldrig någonsin ”collateral damage”.

Ett gemensamt språk, där orden inte tillåts glida beroende på hur vi värderar den eller det som orden beskriver, är vad vi måste insistera på.

Anna-Karin Palm
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn