Vi lever i en värld där rätten att organisera sig fackligt och kräva sina rättigheter på sin arbetsplats långt ifrån är självklar. Vi vet att fackföreningar spelar en central roll i kampen mot fattigdom i världen och för demokratisering samt ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i många utvecklingsländer.
Vänsterpartiet har lagt förslag på sju åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för facklig organisering i världen. Våra förslag står i tydlig kontrast till den borgerliga regeringens ointresse för fackliga frågor inom utrikes-, handels- och biståndspolitiken.
1. Sympatiåtgärder inom EU. Grunden för EU-samarbetet är de fyra friheterna, den fria rörligheten för arbete, varor, tjänster och kapital. I takt med att ekonomin blir allt mer gränsöverskridande inom EU behöver fackföreningsrörelsens möjligheter att verka över gränserna förstärkas.
EU behöver en femte frihet för facket
Vi vill införa en femte frihet inom EU, rätten för fackföreningar att verka över gränserna. Detta skulle ge facken möjlighet att vidta sympatiåtgärder till stöd för arbetstagare i andra länder som utsätts för kränkningar i arbetslivet eller som befinner sig i konflikt.
2. Socialklausul i WTO:s regelverk. Idag innehåller regelverket för Världshandelsorganisationen WTO inte några hinder för handel med länder och företag som kränker de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. Vänsterpartiet vill att regeringen undersöker möjligheterna för att införa en socialklausul i WTO:s regelverk.
En socialklausul skulle möjliggöra för oss att i samband med handel av varor och tjänster ställa krav på att produktionen skett i enlighet med grundläggande fackliga rättigheter.
3. ILO:s kärnkonventioner kopplas till EU:s handelsavtal. EU förhandlar i dag om handelsavtal med en lång rad stater i Afrika och Latinamerika, i många av dessa länder är kränkningarna av de fackliga rättigheterna omfattande. Det är inte rimligt att EU:s inre marknad öppnas upp för företag som skapat sig konkurrensfördelar genom att inskränka de fackliga rättigheterna.
Vi vill att EU:s handelsavtal kopplas till krav på ratificering av att ILO:s åtta kärnkonventioner och att unionen understödjer krav från ländernas fackföreningsrörelser.
4. Globala ramavtal för multinationella företag. Globala ramavtal fungerar som ett globalt kollektivavtal, syftet är att lägga ett gemensamt golv för alla arbetsplatser och underleverantörer som är knutna till en koncern, oavsett var i världen produktionen genomförs.
Vänsterpartiet vill att regeringen arbetar för att svenska multinationella företag ska teckna globala ramavtal. Avtalen blir ett allt viktigare verktyg i kampen för att mänskliga rättigheter i arbetslivet ska respekteras. En stor fördel är att fackföreningarna själva har insyn i hur avtalen utformas och efterlevs.
5. Avveckling av ekonomiska frizoner. Antalet ekonomiska frizoner i världen ökar snabbt, zoner där facklig verksamhet vanligtvis är antingen förbjuden eller grovt inskränkt. Resultatet är att arbetet ofta är monotont och slitsamt, lönerna låga, arbetsmiljön hälsofarlig och den kvinnliga majoriteten av arbetare utsätts ofta för övergrepp och sexuella trakasserier.
Vi vill att Sverige ska verka för en avveckling av ekonomiska frizonerna och genom vårt biståndsarbete stödja de försök till facklig organisering som pågår i många av dessa zoner idag.
6. Svensk ratificering av ILO-konvention 94. Varje år köper vi i Sverige, med offentliga medel, varor och tjänster för runt 400 miljarder kronor. De ger oss tillsammans makt att påverka produktionen.
Löner och arbetsvillkor ska med i bilden vid offentlig upphandling
ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling innebär en skyldighet att även väga in löne- och arbetsvillkor vid en offentlig upphandling, för att löntagare ska skyddas och social dumpning motverkas. Vänsterpartiet vill att Sverige nu ratificerar ILO-konvention 94.
7. Mänskliga rättigheter i arbetslivet i utvecklingsarbetet. Vi ser ett stort behov av att mänskliga rättigheter i ar-betslivet prioriteras i Sveriges och i EU:s utvecklingssamarbete. Ska fattigdomen i världen minska och respekten för de mänskliga rättigheterna skärpas är de fackliga rättigheterna centrala. Möjligheten för löntagarna att organisera sig är avgörande för att välståndet ska spridas och komma alla till del.
I många länder är det fackföreningsrörelsen som driver på krav om demokratisering. Arbetet för ekonomisk utveckling, välstånd och fattigdomsbekämpning måste alltid inkludera fackliga rättigheter.
För Vänsterpartiet är arbetet för de fackliga rättigheterna en bärande del av vår utrikes-, bistånds- och handelspolitik. För vi ser att i en värld där kapitalet och multinationella företag agerar globalt måste även arbetet för fackliga rättigheter globaliseras.
Hans Linde, ledamot av Riksdagens utrikesutskott (V)
Josefin Brink, ledamot av Riksdagens utrikesutskott (V)
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören