Nästa års avtalsrörelse kommer för facken i stor utsträckning handla om att försvara sig. Det gäller att mobilisera motståndet mot arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet, lokal lönebildning, inga garanterade individpåslag och lösare anställningsformer.

Analysen kommer från Åsa Erba-Stenhammar, som håller i Unionens avtalsförberedelser. Just nu genomför tjänstemannafacket två enkäter bland sina medlemmar och förtroendevalda. De ska ligga till grund för Unionens avtalskrav.

– I en lågkonjunktur kan arbetsgivarna ställa sina krav med förnyad kraft. Jag hoppas parterna kan ta ett gemensamt ansvar.

– Under högkonjunkturen har facken tagit sitt samhällsansvar. Men nu måste arbetsgivarna ta sitt ansvar. Det betyder inte att de ska vara snälla utan att de ska vara kloka. Alltför låga löneökningar är inte bra för samhällsekonomin, säger Åsa Erba-Stenhammar.

80 avtal löper ut våren 2010
Unionen har cirka 100 kollektivavtal och 48 företagsavtal. Runt 80 av kollektivavtalen löper ut nästa vår.

Även tjänstemannafackets förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt befarar att arbetsgivarna kommer att driva sina krav hårt i nästa avtalsrörelse. Han förklarar att det är därför Unionen redan nu försöker bygga upp ett brett engagemang inom facket för avtalsfrågorna.

Han målar upp en bild där bortåt 30.000 tjänstemän kommer att förlora sina jobb under det närmaste året och där krisens alla konsekvenser ännu inte är kända. Med den utvecklingen är det i dag inte möjligt att vara konkret om vilka krav som kommer att vara betydelsefulla i avtalsrörelsen.

Prioriteringar
Unionen har dock en rad prioriterade områden, som organisationen fattade beslut om i somras: arbetstiderna och förläggning av dem, lägstalöner, inflytande över lönesättningen, individgaranti, jämställdhet och kompetensutveckling.

Innan Sif och HTF gick ihop i Unionen var bara Sif med i samarbetet i Facken inom industrin. Men enligt Lars-Bonny Ramstedt är ett fortsatt samarbete med de andra industrifacken är självklart.

Åsa Erba-Stenhammar säger att enigheten i Unionen är stor om att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska sätta märke för lönerörelsen. Däremot är det inte klart vilka som ska räknas in i sektorn som ska ligga till grund för avtalen på hela arbetsmarknaden.

– Det viktigaste är att det normerande avtalet blir allmänt accepterat, säger hon.

Hemläxa
Unionens förhandlingschef anser att facket har en hemläxa.

– Vi måste finna normen i en bredare dialog. De som står utanför verkstadsindustrin kan inte bara rätta sig efter industrin. Hela Unionen måste forma löneramen. Det är på samma vis inom LO. Förbund som Handels och Kommunal ska inte behöva finna sig i att andra utformar normen, säger Lars-Bonny Ramstedt.

Under våren håller Unionen  regionala avtalskonferenser och i slutet av september kommer facket bestämma sin avtalslinje.


FAKTA / Förbund som växer
Den sista december hade Unionen drygt 406 000 yrkesaktiva medlemmar, efter att ha ökat tre månader i rad. Facket är Sveriges största tjänstemannaförbund och det allra största förbundet på den privata arbetsmarknaden.
I slutet av året lämnade färre Unionen än tidigare under året och fler gick med. Runt en tredjedel av de nya medlemmarna har tidigare bara varit med i a-kassan och ungefär lika många kommer från något annat fackförbund.