I mitten av 1980-talet var jag en ung student i nationalekonomi. Detta var under den nyliberala epokens glansdagar, då denna teori började återerövra den ekonomiska vetenskapen. Nu var det plötsligt ute med Keynes och tankar om statlig inblandning i ekonomin.
Från högerekonomer som Milton Friedman och Robert Lucas fick man veta att marknaden löste alla problem bäst. Statliga ingrepp var av ondo. I bästa fall var de meningslösa då marknaden ändå skulle korrigera dem genom människors rationella förväntningar. I värsta fall var de skadliga då de störde den perfekta och optimala marknadens funktionssätt.
I politiken lyftes politiker som Ronald Reagan och Margaret Thatcher fram som nytänkare. Över hela världen pressades politiken in i denna nygamla tankeram. Som studenter fick vi veta att den marknad som var mest optimal var finansmarknaden.
Nyliberal tidsanda orsak till kraschen
Ja, det var en märklig tid. Så främmande den känns idag. Men för att kunna förstå den stora kris som vi ser nu är det enligt min mening viktigt att förstå den roll som denna nyliberala tidsanda haft. Jag möter så många som förundrar sig över finanskrisen och ställer sig frågan: Hur kunde det ske?
Men när jag tänker tillbaka på mina studentår och på alla oss som blev utbildade i att se hur allt blev bäst om marknaden fick lösa problemen förstår man bättre. Det vi i dag ser är resultatet av de senaste 30 årens nyliberala experiment med avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar.
Dagens nyliberaler slår naturligtvis ifrån sig. Det finns för dem två huvudsakliga sätt att förklara denna finanskris.
Misslyckade för politiken
Det ena är att staten fortsätter och lägger sig i, då den inte låter alla banker och finansinstitut gå i konkurs. Då lär de sig inte av sina misstag, hävdar de. Men om man skulle låta finansmarknaderna braka samman så skulle det leda till en enorm utslagning av företag och en så kraftig höjning av arbetslösheten att ett sådant elände skulle leda till social katastrof. De blundar också för att man under 1800-talet lät finanshus gå omkull i alla de finanskriser som uppstod då. Men inte lärde man sig något då heller.
En annan förklaring från nyliberalerna är att det i själva verket är ett politikmisslyckande, inte ett marknadsmisslyckande. Det var den bostadspolitik som drevs i USA med subprimelån till fattiga som orsakade allt elände.
Bortsett från att de lägger för stor vikt vid dessa låns betydelse för hela krisen, så kan man ju ge dem delvis rätt. Självklart var det ett politikmisslyckande.
Det var ett misslyckande för den nyliberala politik som grundade sig på att alla måste äga sin bostad. Med en social bostadspolitik och satsningar på hyresrätter så hade detta inte hänt.
Finanskrisen är i grunden ett gigantiskt marknadsmisslyckande som eldats på av det nyliberala politikmisslyckandet.
Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels