– Vår främsta roll i lönebildningen är att hålla inflationsmålet på 2,0 procent, säger vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak efter en mycket turbulent höst för Riksbanken.

Så sent som i början av hösten rådde delade meningar i Riksbankens direktion om hur räntan skulle ändras.

Inflationen hade under sommaren stigit till över 4 procent och från fackligt håll började röster höjas om att säga upp det tredje avtalsåret.

Motstridiga signaler
Men enligt vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak, som i dag talade i LO-huset, var signalerna ovanligt motstridiga.

Visserligen berodde den höga inflationen på importerade faktorer, främst kraftigt höjda oljepriser och höjda priser på andra råvaror.

– Men risken att dessa dyrare råvaror skulle leda till inflation även på priser som skapades inom Sverige talade ändå för att räntan borde höjas, säger hon.

Samtidigt syntes tecken på att vi var på väg mot en lågkonjunktur, vilket tvärtom talade för en räntesänkning.

Omedelbar kritik
Beslutet att då höja räntan togs genom riksbankschefens utslagsröst, en ovanligt tydlig motsättning. Höjningen möttes genast av kraftig kritik från LO.

Men när finanskrisen rullade in med full kraft förändrades allt, enligt Barbro Wickman-Parak. Allt talade nu för att räntan måste sänkas.

– Vi fick en knivskarp nedgång på så gott som alla fronter. Oljepriset föll och alla prognoser justerades ned. För Riksbanken försvann då målkonflikten och allt pekade på en räntesänkning, säger hon.

Rekordsänkning
Den 8 oktober kom första sänkningen. I december genomförde därefter Riksbanken sin största sänkning sedan den nya riksbanksordningen infördes i början av 1990-talet, med 1,75 procentenheter.

Räntan hade då sammanlagt sänkts med 2,75 procentenheter under hösten.

Först i december började också marknadsräntor och bolåneräntor följa med ned.

– Stigande riskpremier gjorde att marknadsräntorna kopplades loss från sin normala relation till reporäntan, säger Barbro Wickman-Parak.

– När vi sänkte reporäntan den 8 oktober så märktes det knappt alls på marknadsräntorna.

Sams med LO igen
I dag är relationen lugnare mellan LO och Riksbanken och Barbro Wickman-Parak tycker att lönebildningen har fungerat bra.

– Parterna har visat stor förståelse för vad som styr inflationen. De agerar så att det inte bara blir luft i lönekuverten.

– Vår främsta roll i lönebildningen är att i dessa situationer hålla inflationsmålet på 2,0 procent. Det ger på sikt de bästa förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning.